How to fool oneself

Jag håller på att bli av med överflödiga hekton. Det går sakta men säkert åt rätt håll. Men så kommer dagarna då livet ter sig ljust, vackert och inget ruckar ens lugn, inte ens en hysteriskt skrikande doter. Då kommer också ursäkterna. Ursäkterna till att äta vitt bröd, hela två skivor, rostade, med Philadelphia och hallonmarmelad. Jo, ni förstår, skinkan hade varit öppen för länge och fick slängas... Halv Ursäkt. Men den såg inte kul ut. Sedan, när de två vita är uppätna och kaffet inte ens halvdrucket, ja, då är det dags för en Ursäkt igen. "Jag tar det grövre brödret. Det är nyttigt. Mmm. Bara en skiva." Den åts upp. Lätt. Fortfarande lite hungrig. Nej, sugen. Sugen är jag, inte hungrig. "En till. Det är ju nyttigt brödet. SEN är det slut." Och där slutar det, det vet jag, för disciplin, det har jag... Tills man börjar tänka på receptet som en viss vän la upp på sin blogg och som formligen skrek åt en. "Laga mig!". Men det är två deciliter honung i. "Kanske kan halvera receptet?" En vacker Ursäkt, men likväl är det samma proportioner, så vad i hela friden gör det om jag gör hela receptet och inte bara halva???

När jag läser igenom det jag har skrivit så får jag en känsla av att mina besökare kan tro att jag har matproblem, ätstörning light. Det har jag inte. När jag mår bra, som jag gör i dag för det är fredag, jag jobbar inte, är mamma på heltid och inte splittrad, solen skiner och jag är pigg, då äter jag, då skapar jag fantastiska menyer i mitt huvud (som sedan oftast bara blir till något som bara påminner om själva bilden jag hade i huvudet, men ändå) och gör vinlista till. Det är när jag börjar prata om att inte äta som besökarna kan börja bli oroliga. Men det hoppas jag att både ni och jag slipper att uppleva, för det är inget kul. Smal blir man, jo jag tackar, men man äts liksom upp inifrån och kan inte sova, inte tänka och framför allt inte äta. Nej, tacka vet jag dessa små oskyldiga Ursäkter som jag tar till när jag mår bra och slår runt på två skivor vitt bröd, gör söta recept, lagar gratänger med grädde i det är ju vinter och då behövs det fett... och tar både en och två öl för det släcker törsten så bra... Det gäller att passa på att ta vara på livet och njuta, man vet aldrig när det tar slut. Och det, kära besökare, är min favoritursäkt. :-)

God dryck bör inmundigas med någon.
Trevligare så.