Illa

Vi har varit sjuka. Jättesjuka. Sämst har nog jag mått. Visst är det så. Att Miss Sunshine och Miss Starshine hade lika mycket feber som jag innebär ju inte att de har mått sämre än jag, mer att vi har mått lika dåligt, men jag har ändå mått sämst för jag har ju mått dåligt av att mina små Missar har mått dåligt. Så det så. Och inte blir det bättre av att man måste ÄTA varje dag och att en av oss tre är den som står för matlagningen... Resultatet ser ni här:

Japp, det var en SÅN dag. Att dessutom TVÅ sådana pizzor hamnade i vårt kök skyller jag helt och hållet på Sjukdomen. Den ena av dem var dock god. Ja, man kan döma efter förpackningen. Den lite lyxigare kartongvarianten var den som smakade nåt annat än Emmentaler, denna förbenade ost tillsammans med Gruyère som de envisas med att ha på köpepizzor från stormarknaderna och som den inplastade varianten var överöst med, vilket gjorde att all skinksmak försvann all världens väg. Kartongvarianten hade speckskinka, mozzarella och ruccola. Den var faktiskt helt okej. Men det lär dröja till nästa riktigt stora Sjukdom innan ett sånt här par letar sig in i det här köket igen.

Breakfast at Tiffany's

Sverige och Frankrike har helt olika frukosttraditioner. I Sverige är det nyttigheter som gröt eller yoghurt med flingor eller mackor med ost och skinka som gäller. I Frankrike gör man på allvar reklam för Nutella som smörgåspålägg för att få en balanserad frukost, då tillsammans med en kaffe och ett glas apelsinjuice. Det är där balansen kommer in... Maken har övergett det söta mot det salta, som man säger här. Döttrarna har aldrig haft något val - det är den svenska varianten som gäller, utom på söndagar när vi bor i La Chaume nära bageriet och inte i Sauveterre långt från allt som ens doftar bröd. Då blir det gärna croissant med sylt.

Problemet är dock att Miss Sunshine inte vill äta frukost och har aldrig riktigt velat göra det. Hon har haft sina perioder där hon faktiskt får i sig en halv tallrik yoghurt med flingor utan att jag tjatar på henne, men den perioden är över nu. Jag försöker att inte göra en stor grej av det, men det är inte så lätt eftersom jag vet vilket dåligt humör hon får om hon inte får i sig något. När hon var yngre drack hon sin välling. Den har hon slutat med för längesen. Nu dricker hon mjölk med honung när hon vaknar. Det mättar. Så klart. Men det är därför vi går upp minst 1,5 timmar innan skolan, så att det ska hinna lägga sig och hon bli lite sugen på något. Det kan hon bli. Ibland. Men oftast är det jag som, meddelst lirkning, får henne att få i sig fem skedar yoghurt. Det släpper säkert en dag. Eller så gör det inte det. Jag måste släppa det.

Det gjorde jag i dag. Helt. Det blev frukost i soffan och frukosten bestod av clementiner, tre stycken, och en halv knäckemacka. Det tog en timme att få i sig det, men det är ju lördag. Och det är mysmys i soffan, bara hon och jag. En lugn jag. En som inte stressar upp sig för att hon inte får i sig rätt mängd, enligt mig, mat till frukost. Nu är det dags för mig att äta min tallrik med yoghurt. Det ska bli otroligt gott. Får väl se om jag får en av döttrarna som sällskap.