Bortgifte

Jo, så ville det sig inte bättre än att dotra redan har blivit bortlovad till M och J:s minsting M. Det beslöts över en grillad pustabratwurst med bröd, ketchup, senap och en klick ajvar modell het och sköljdes ner med en Campo Viejo. Föremålen för bortgiftandet är än så länge ovetandes om det hela, men vi tänkte att när dotra är sisådär 16 är det dags. Bor vi kvar här är det inte så långt jag behöver föra henne, bara knappa 5-6 km, och det kan man ju göra hyfsat fort, utan att hon anar nåt. M är några år äldre än henne. Det är bra. Då kan han jobba. Hemgift förväntar sig pappa M också. Pfh! Det kan du glömma! Jag har inget att ge, mer än en cykel. Med hjälm!

Visst är de söta ihop, dotra och M? Storebror P ser skeptisk ut.
Sötnosar!!! Alla tre!

Nu är det som tur är så att de får välja helt själva med vem, när och om de vill gifta sig. Men visst hade det varit roligt om de faktiskt föll för varandra, en av grabbarna B och dotra, för söta som socker är de alla tre, för att inte tala om deras personligheter. Vi får jobba på det helt enkelt.

Söndagens EM-final avnjöts dels hos familjen B, dels hemma hos oss själva. Dotra blev lite väl trött så vi cyklade hem i pausen. Det är nåt som jag älskar med Malmö - inget är längre bort än en cykeltur på max en halvtimme. Och rätt vann lag. Spanien var det bästa laget och spelade roligast fotboll. Lite lider jag med mina tysk/svenska kusiner, men inte mer än att jag sjunger "Que viva Espagna" samtidigt. Och har ni förresten tänkt på det jag nämnde, tror jag, i ett tidigare blogginlägg att Zapatero påminner om Mr Bean? Tänk på det nästa gång, försök gärna höra en intervju med honom. Inte för att Mr Bean pratar så mycket, men det lilla han gör påminner om Zapateros röst, eller vice versa.

Silverfisken

Måste bara tipsa om en blogg som min bror tipsade mig om i går. Ni kanske redan har den i er lista. Om inte, lägg till den. Läs hans gamla inlägg. Jag skrattade så jag grät i går åt "papegojapojken".

Och apropå silverfiskar fick det mig osökt att tänka på den kväll när söstra skulle kolla om silverfiskar hörde. Där satt hon på toan och skrek för allt vad hon var värd. Hmm... Jo, hon var några år yngre än hon är nu, så det må vara förlåtet. Fast det är rätt komiskt.

Jag är här...

...jag bara jobbar lite....mycket...mycket lite? Nej, mycket mycket. Lite väl mycket. Återkommer i helgen. Är inne i en fransk period. Och har fått en ny kund. Då blir det mycket. Men jag återkommer. Jag lovar.

Vilken match!

Sitter och jobbar med en fransk film. Till höger om mig har jag teven på. Det är match och högklassig underhållning. Ryssland har precis gjort 2-1 på Holland och det verkar banne mig som att detta spelglada lag tar sig till semifinal i EM. Well, det är inte över än, men de orangefärgade holländarna ser lite mer slitna ut, med stumma ben och trötta huvuden. Ryssarna springer på och det är inte långt ifrån ett 3-1 mål. Jag tycker att det är superkul. MÅÅÅÅÅL!!! Där satt den! Mellan benen på målvakten! Hehe! Det här är hur kul som helst. Van Basten ser ut som en Van Bister. Ryssarna vinner välförtjänt, precis som mot vårt blågula landslag. Skulle inte förvåna mig om de vinner hela alltet, och i så fall, i så fall kära vänner, känns vår förlust mycket lättare att bära.

Inget särskilt faktiskt

Lyssnar på Air från Orkestersuite 3 av Johann Sebastian Bach. Otroligt vacker! Inte konstigt att den tillhörde en av min fars absoluta favoriter. Frankrike har precis förlorat med 2-0 mot Italien. Det gör inget, Italien var bättre. Mycket bättre. Frankrike spelar tråkig och dålig fotboll för tillfället. Det kommer andra tider när de lär spela bättre. Ja, för sämre kan det nog inte bli.

Hänger inte riktigt med i EM den här gången. Det är inte likt mig. Jag har liksom inte haft tid att komma in i rätta EM-stämningen. Men i morgon är det Match. Då spelar ju VI. Ja, alltså inte kanske du och jag personligen, men vi är med i tankarna medan vi tankar oss med diverse godsaker framför teven och ser på den ena fotbollsjonglören efter den andra. Förlorar DE blir jag sur, men vinner VI blir det party! Ja, man är inte bättre än att man säger så: Dåligt = de, bra = vi.

Bach spelar vidare för mina misshandlade öron. Dotra har inte den mildaste pipan i världen, inte heller blir det tyst och lugnt när svägerskan från Stockholm och vännen V kommer på middag och när det sen dessutom är fotboll på teve, ja, då får inte öronen mycket vila. Åh, nu kom jag på vem jag vill höra. En italienare vid namn Ludovico Einaudi som gjort fantastiskt vackert pianospel till filmen This Is England. Örongodis en kväll som denna. Och för att fortsätta i tipsandan så måste jag bara be er att läsa a.m. homes bok This Book Will Save Your Life. Underbar!

Bland kanelsnäckor och hjältar

Svägerskan har, precis som så många andra icke-svenskar före henne, fått smak för kanelsnäckor. Jag var därför tvungen att visa henne hur vi gör denna fantastiska "nationalbulle" så att hon kan göra och lansera dem bland bekantskapskretsen hemma i Frankrike.

Förvisso inga kanelbullar, men vackra så det förslår, det är de!

Sagt och gjort, jag skickade iväg henne för att inhandla ingredienser som jäst och kardemumma, inga enkla saker att hitta om man är van att köpa jäst hos bagaren och inte i mataffären där de ligger likt gula små kuber bland smöret, lite halvgömda sådär för ett otränat öga. Hon lyckades. Visst, hon tog jästen för matbröd och inte för söta degar, men herregud, hon hittade det! Jag är imponerad. Hon hittar nämligen det mesta jag skickar iväg henne för att handla. Jag skriver iofs lappar med orden på både svenska och franska, men ändå - det är inte den lättaste uppgiften för en tjugoårig fransyska med bara franska för ögonen. Hon glömde dock kardemumman, men det gör inget, det tar vi nästa gång.

Jag satte degen, stack ut och stavade det rekommenderar jag varmt, man får igång hela kroppen och det där med att man känner sig lite halvtöntig att gå omkring med stavar i stan en sommardag går raskt över och när jag återvände var det dags att välta upp den. Samtidigt ringer det på dörren och där står min hjälte, en av allas våra hjältar: min gamla go'a vän J som jobbar för Räddningsverket och som sedan 2004 beger sig till katastrofområden. Han var i Indonesien efter tsunamin, på ön Nia efter jordbävningen, i Pakistan efter jordbävningen där, i Sudan, i Afghanistan nu senast och nu ska han tillbaka till Sudan igen där han ska vara koordinator för alla hjälporganisationer som finns där för FN.

Hjälparbetare är för mig riktiga hjältar. Med fara för sina egna liv ger de sig iväg för att hjälpa andra. Visst, jobbar man för FN får man riktigt bra betalt, men det är inte det som räknas för dem, det är det de uträttar som är det betydelsefulla. Jag fylls av inte så lite stolthet över min vän och önskar att jag själv hade samma drivkraft.

J fick alltså vara med i kaoset i köket hemma hos mig. Svägerskan knådade och kavlade, dotra sprang omkring och lät samtidigt som hon höll på med sina kritor på, under, vid sidan bordet, och jag själv diskade, instruerade, bannade, smekte, drack, tjattrade. Ljudvolymen och tempot var högt, mycket högt, men bullarna blev gjorda och goda blev de. Lite för lite kanel bara. Sen fick J samtalet från sin sambo som meddelade att han fått jobbet i Sudan hon är för tillfället hans chef på Räddningsverket och då fick han springa iväg för att ordna pappersarbetet inför resan. Vi hann inte prata om allt men vi får försöka ta det nästa gång, innan han drar till ett lite hetare klimat. Han lämnade mig med en jättekram, en blick på röran hos mig och ett stort leende "Vad skönt att allt är som det brukar hemma hos dig." Tack för att du finns, J! Låt inget ont hända dig!

Råris med blandade grejer och god sås

Innan jag kryper till kojs måste jag dock dela med mig att den riktigt goda salladen svägerskan och jag inmundigade i kväll. Håll till godo.

För två personer med god aptit:

3 dl råris
knaperstekt bacon, ett paket
en halv gurka skuren i bitar
en nektarin skuren i bitar
gröna ärtor
två kokta ägg skurna i halvor och halvor igen, om ni förstår

Blanda allt väl och ringla en god olivolja över och dra några varv med pepparkvarnen.

Till detta serveras en sås gjord på:

naturell youghurt, valfri procentsats
honung
rivet skal av en lime
saften från en halv lime
lite salt

Rostat bröd, valfri sort, vi hade valnötsbröd. Blir alldeles hungrig igen. Nej, dags att nanna kudden och det omedelbums!

Hinna med

Att hinna med är inte lätt. Hinna jobba, hinna umgås, hinna leka, hinna äta, hinna göra saker mellan måltiderna, hinna ringa, hinna skriva, hinna, hinna, hinna. Jag har snart varit hemma i en månad och vad har jag egentligen hunnit med? Jo, jag har hunnit med en massa, det är sant, men jag har inte hunnit med att sortera mina papper, något som gör att stressfaktorn stiger. Sen har jag inte hunnit med att träffa vänner som faktiskt ligger i topp på priolistan. Jag har heller inte hunnit med att på allvar leta efter mina fantastiska dessertskedar. De skedar jag har i lådan är antingen för stora eller för små för efterrätterna. Jag har packat ner de braiga i någon låda och jag hinner inte/orkar inte bege mig ner i källaren och leta. Det går bra att äta desserter med plastskedarna Picknick från IKEA...

I allt det här hinnandet och icke-hinnandet passade någon, säger inte vem, på att sälja en ny laptop till mig, och alla som har fått en ny dator vet vad det innebär: Man måste kolla så att alla program fungerar som de ska och att man har alla program man måste ha. Det är jättekul att ha en ny dator, men jag kanske skulle ha väntat ett liiiitet tag till. För samtidigt som allt det här händer och inte händer så börjar det ramla in jobb. Plötsligt har jag ett gäng franska filmer som behöver svensk text. Fantastiskt underbart jättekul! Och plötsligt måste jag verkligen få fart på fingrar och tänket. Och plötsligt slår det mig att det inte existerar ett perfekt tillfälle att skaffa ny dator. Lite som att göra slut med någon: Det finns inga perfekta tillfällen, bara dåliga eller mindre dåliga, men det måste göras. Sen att jag i min yngre variant var en mästare på att välja de riktigt dåliga tillfällena är väl egentligen inte något att vara särskilt stolt över. Jag ber härmed er om ursäkt, er som jag sårade extra mycket genom att ta det på helt fel tillfälle, men jag lovar att det har jag fått betala för. What goes around comes around... Jorå, så är det. Karma, vet ni. Så var snälla mot era medmänniskor - det betalar sig.

Nu är dock datorn igång, programmen likaså, saknar bara några läs: ett tiotal... och vardagsrummet är ganska hyfsat sorterat. Pappershögen på bordet tar jag när jag hinner med... Fan, man måste ju leva också, inte bara sortera, laga mat och jobba. Därför tog jag efter maten i kväll cykeln till vännerna M och J och såg Italien bli spöade av Holland med 0-3. Det smärtade, för efter Sverige och Frankrike kommer Italien på min lista. Nu spelade både tvåan och trean riktigt kasst i dag. Hoppas det går bättre för Nummer Ett i morgon mot Grekland. Nu måste jag krypa till kojs - morgondagen väntar!!! :-)

On the Road

Jag har varit på turné. Jag gjorde måååånga mil, men trevliga sådana. Med mig hade jag dotra och svägerskan. Vi drog till Hufvudstaden där jag skulle på möte. Solen lyste hela vägen dit, hela tiden där och hela vägen hem. Hon har haft ofantlig tur, svägerskan, som har fått komma till ett soligare än soligast Sverige. Och varmt. Tur att vi har AC i bilen. Och tur att dotra är så bilvan och tycker att bil är helt okej att åka, för det blev som sagt mååånga mil = mååånga timmar i bilen.

Jag lärde mig saker också under turnén. På vägen upp lärde jag mig att om man har ett möte klockan 15 så räcker det inte att försöka lämna Malmö vid 7-snåret på morgonen. Om man åker själv och håller hastigheten någotsånär, så tar resan till Tjockhult ca 6,5 timmar med paus. Det skulle då ha inneburit att vi hade varit framme vid 14-tiden. Meeen...med en knappt 1,5-åring så fungerar inte de tidsbegreppen längre. Pauserna blir längre. Mycket längre. Det ska bytas blöja, mat ska intas och ben springas av. Jag kom 40 minuter för sent till mötet (ringde och förvarnade dock, lite hyfs har man väl. Tack, Uterummet, för hjälpen med telefonnummerna!) och hade på vägen lärt mig att en timme extra inte är nog med ett litet barn i bilen - man får ta i och räkna minst tre timmar extra.

Sen lärde jag mig hur man går tillväga när man får stenskott och måste byta vindrutan, hur det funkar med utländsk försäkring och att det faktiskt finns fyra (4) Carglass i Stockholm trots att försäkringsdamen i Frankrike påstod att det inte fanns en enda. Jag betalade inte ett öre, fakturan skickades ner till Carglass i Frankrike och sen skulle de lösa det med försäkringsbolaget. Försäkringar är bra, därför är det lite skrämmande att hemförsäkringen är en post som många unga sparar in på. Läste jag nu i veckan och hörde på radion och som nu helt osökt smög sig in här. :-)

Under själva vistelsen i Elstocolmo lärde jag mig också att för en gångs skull ta det lugnt och inte stressa runt och försöka träffa ALLA. Jag turistade med svägerskan och dotra, bodde hos bästisen M och söstra mi. Det var mysigt. Och gjorde att jag sen satt i skiten med den franska film jag hade dödslinje för i går...men det löste sig det också, det brukar göra det.

Sen bar det av till onkeln min. Han bor i Fårsjöhyttan i vackra Bergslagen. Vägen dit går över Örebro och för att ta sig dit tar man INTE vägen norrut ur Stockholm, särskilt inte om man som vi befann oss på SÖDER. Det tog oss en timme att komma ut ur storstaden. Tänk om jag hade kollat kartan och sett att vägen över Strängnäs var den rätta vägen. Där lärde jag mig det till nästa gång, precis som jag lärde mig något som jag egentligen redan visste: Att när man sen ska söderut igen så tar man INTE vägen över Götet, man tar vägen över Jönne!!! Där losade jag två timmar och mitt goda humör som försvann någonstans söder om Skara när jag tröttnade på att aldrig komma till en motorväg.

Det visade sig att dotra har en dubbelgångare i form av
åtta dagar äldre E som plötsligt kom gåendes
till lekplatsen på Nytorget på söder.
Ni skulle se filmen svägerskan gjorde med dem båda.
Kopior, säger jag bara. Samma rörelser, likadana "frisyrer", ja, lika allting.
Dock inte likadana ögon och näsa.
Tur det, annars hade jag verkligen börjat undra.

Nu har jag lärt mig alla ovanstående saker på endast fem dagar och det tycker jag är ett bra facit. Nästa gång lär jag mig något annat. Hoppas det blir något om färre mil och inga stenskott...