onsdag 29 september 2010

Dundergrip

Jag har fått en ny kärlek. Det är en grip, eller vad man nu ska kalla den. Man kan kila in den i trånga utrymmen för att hämta något som man har råkat tappa ner. Som jag hade gjort. Jag hade tappat ner en insexnyckel under altanens trätiljor. Av någon anledning stod jag där när jag skulle ändra sadelhöjden på min cykel. Givetvis tappar jag insexnyckeln och givetvis åker den ner under altanen. Jag hyste ingen förhoppning om att få tag i den, så små, taniga fingrar, för att inte säga långa, fingrar har ingen. Mitt hopp stod till Maken. Kanske hade han en magnet? Nope. Men, sa han, jag har något ännu bättre. Och hem kom han med den här...

Det här är alltså Dundergripen. När man trycker in den röda delen så åker det ut en liten klo, en gripklo. Ni ser själva de smala springorna mellan trätiljorna. Där tog den sig ner för att plocka upp min nyckel. Att göra det var lite som de där spelen på nöjesfält där man lägger i en peng och så ska man styra en gripklo och försöka få tag i vad det nu kan tänkas vara det finns i just den lådan. När jag fick tag och upp nyckeln dansade jag allt en liten glädjedans framför Miss Starshine, som såg något förvånad ut.

Och ovan ser ni den i närbild. Eller dem, faktiskt. Både Dundergripen och insexnyckeln.

söndag 26 september 2010

Glas(s)klart

Allt är inte glasklart i den här världen. Rättare sagt, det är mycket som inte är glasklart. Det är till exempel inte glasklart varför SD valdes in i riksdagen. Det är inte heller glasklart hur regeringen, den nya, kommer att se ut. Hur vårt nya hem kommer att se ut inuti är inte heller glasklart. Inte än. Men det kommer. Först ska väggarna upp. Och taket. Sen har vi det stora dilemmat: Tulikivi-brasbakugnen, eller bakbrasugnen. Det är stort både bildligt och bokstavligt talat. Tulikivin väger 1700 kg och är 165 cm hög, lika lång och ståtlig som en annan, men något tyngre... För den oinvigde är Tulikivi-spisar en sorts spisarnas Rolls Royce, gjord av täljsten och med finskt ursprung. Här i Frankrike kostar den ca dubbelt så mycket som i Sverige, så just nu lutar det åt att vi köper den från Skånes bästa stad, Malmö, och fraktar hit den och låter återköparen här sätta ihop den åt oss. Men det är inte i hamn än. Vi vet inte om vi verkligen kan ha en och om vi kan ha en där vi vill ha den. Men fantastisk är den oavsett, det är i varje fall glasklart. Och skaffar vi inte en till det här huset så lär det införskaffas en till vårt nästa hus, var det än må vara.


Eftersom glasskiosken stänger den 10 okt
måste vi passa på vid alla soliga tillfällen
att inmundiga glass.
Mini håller Makens glass -
hon tyckte att han kunde ta
den lilla skeden
som egentligen var avsedd för henne.
Hon vill ju göra som syrran, ju!

måndag 20 september 2010

som det kan bli

Svenska folket har talat och valt in ett högerextremt parti i riksdagen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men mest av allt är jag bestört. Hur kunde det bli så?? Inte mycket att göra, mer än att säga "FAN!", kavla upp ärmarna och kämpa för att de åker ur om fyra år.

torsdag 16 september 2010

konsten att bara vara

Det är skönt att bara vara. Att bara ta det som det kommer och inte stressa. Den där lampan jag skulle köpa kan vänta med att bli inköpt till...tja...en annan dag. Det var längesen som jag har tagit det så här lugnt och bara varit. Visst, jag dammsög och torkade golvet i dag, men det tog sin lilla tid eftersom jag gjorde annat emellan, som t.ex. pratade med E i Prag på Skype. Sen blev det lunch och därefter siesta för Miss Starshine. Då passade jag på att hänga framför datorn igen och snacka med brorsan i Buenos Aires. Till slut fick jag väcka skönsovande stjärnan, för vi skulle ju åka och köpa den där lampan till systern, så att hon slipper bli rädd när hon vaknar mitt i natten. Tanken var god...för när jag väl fått i stjärnan mellanmål, klätt på oss, samlat ihop oss, hittat kopplet (till hunden, inte någon annan), placerat mini i barnstolen i bilen och var redo att åka, då ringer min engelska väninna P. Eftersom klockan blivit så mycket så ändrade jag planen, så i stället för lampa blev det kaffe på Bar du Pont innan hämtning av Miss Sunshine skulle ske kl 16.20 piiiip. Fortfarande ingen stresskänsla alls, utan jag bara var.

Miss Sunshine hade blivit lovad en glass, så glasskiosken var första anhalten efter skolan. Hon fick en och lillasyster och jag delade på en. Sen hade vi choklad överallt...men gott var det. Och det gäller att passa på - de stänger den 10 oktober. Efter glassen var det dags för...ja, vad? Lekplats? Stranden? Det blev både och. Och jag bara var. Ingen stress. Inget jobb som väntade mig.


Miss Starshine med bästisen Esteban
på stranden en dag som denna

Väl hemma igen tog vi det lugnt. Igen. Lite mat, lite ommöblering så att storasyster inte ska bli så rädd, plus installering av lampa bredvid sängen. En gammal dock, som kommer att lysa upp hela rummet och väcka lillasyster...men hon somnar om, det är inga problem. Efter mat, lite teve, lite mjölk med honung till den stora och välling till den lilla, så däckade först den lilla, sen den stora. Och den ömma modern fortsatte att bara vara. Men nu är det slut, nu är det dags att släcka ner för dagen och fortsätta att bara vara i morgon. Det är skönt. Det rekommenderas varmt. Jag vet att det inte varar för evigt, men nu njuter jag. I fulla drag.

söndag 12 september 2010

on a rainy day

Miss Sunshine har igen börjat i skolan, école maternelle, och det gick över förväntan. Visst, lite gråt och tandagnisslan första dagen, men det var tvärtom när vi hämtade henne. Hon hade haft det fantastiskt bra. Så klart.

I fredags var det föräldramöte där lärarna informerade oss, föräldrarna, om hur deras arbete var upplagt och läsårets aktivitetsprogram. Tid fanns då också för att ställa lite frågor. En fråga som jag länge grunnat på var vad de gör de dagar de regnar. Får barnen gå ut eller inte? Svaret var: "Nej, de får stanna inne." Det här är en stor, STOR, kulturell skillnad mellan Sverige och Frankrike, såvida man inte bor i ett område där vädret i stort är som i Sverige, d.v.s. regnigt, blåsigt och snöigt under höst och vinter. I alla andra områden stannar barnen kvar inomhus om det regnar, för inte kan man väl släppa ut de stackars barnen i friska luften?! Bättre då att de stannar inomhus där bakterierna frodas och har värsta swingerpartyt. Jag blir bara så matt. Dessutom får barnen inte vara i sandlådan när det har regnat, de får bara vara i den när den är torr, snustorr. Förklaringen till allt det här var att de annars skulle få byta kläder på barnen stup i ett för de blir ju blöta och det blir sand överallt... Regnkläder existerar inte här. Kanske något jag borde importera och tjäna en hacka på... Miss Sunshines fröken sa dock att det inte regnar så ofta här, så det var egentligen inget problem. Jag håller inte med henne - det regnar ganska ofta här under höst och vinter, men jag får göra som de sa: Ta ut henne efter skolan.
Hoppas bara att de öppnar fönstren om de nu ska vara inne när de regnar...

such a lovely day

Har haft en fantastisk söndag, helt underbar på alla sätt och vis. Vädret perfekt, sol och 20 grader, humöret på topp, god mat, gott sällskap, ingen stress. Promenad på morgonen med la famiglia. Passerade stallet, Le Ranch, och det visade sig att de skulle ha öppet hus på eftermiddagen, så när eftermiddagen kom gick vi dit. Miss Sunshine ville, som hon sa, "först titta, sen prova". Sagt och gjort, hon tittade - noga - och sen provade hon. Jag blev sååå stolt, för den här lilla tjejen är en sån som tittar många gånger innan hon vågar. En observatör av rang, helt enkelt.


Miss Sunshine och Monsieur samarbetar vid stigbyglarna...

Hon var dock lite besviken över att hon inte fick prova en stor häst och hade lite problem med att förstå att hon först behövde bli något större innan hon fick prova en stor. Men besvikelsen gick snabbt över, och väl hemma blev det ett dopp i poolen med fadern medan den ömma modern drog iväg på en mountainbiketur för första gången på flera år. Det gjorde den ömma modern enormt gott och hon landade hemmavid med ett stort leende efter en 16 km lång tur. Får väl se hur det känns i morgon... Hur som helst så bådar det gott inför hösten som lär bli fulltecknad med allsköns aktiviteter för stora och små.