torsdag 31 juli 2008

Vinosolnedgång

Häromkvällen fick bästisen J och jag samma tanke ungefär samtidigt. Hon slog mig dock, för när jag reste mig och gick in från terrassen för att ringa henne låg det redan ett sms och väntade i min telefon med texten: "Sugen på öl i kväll?". Frågan var rätt och kom vid exakt rätt tillfälle. Svärmor skulle lämna staden och vårt hem och sen var jag redo för att UMGÅS.

Partners in crime: J och V

Vid åttasnåret kom så J och en annan vän, V, och hämtade upp mig. Siktet var inställt på Västra hamnen och solnedgången över Öresund och bron. Med oss hade vi vitt vin på PET-flaska visst är det klass? ;-) Vi hade även vatten och chips med oss. Här visade det sig att om V är med får man vara snabb med att hugga in på chipsen, för hon slukar dem som om hon inte hade sett chips på flera år och dessutom var på svältgränsen.

Vissa dagar har de solnedgångskonsert där, längst ute på "Titanic"-bryggan, som jag kallar den. Det är en avsats där de har en utstickare som typ på fören på en båt. Ja, ni vet. Den här kvällen hade de det inte, men vi slog oss ner på den solvarma stentrappan och hade Köpenhamn och bron framför oss.

Finns inga ord för solnedgångar i den här klassen
(däremot bättre kameror...)

Solen var på väg ner och skateboardåkare hittade på en ny rolig grej: Att ta fart och göra hopp rakt ut i vattnet MED brädan. J sa: "Vilken tur att P inte är med (P är sonen, nio år och skejtare). Då hade han tyckt att det var urhäftigt och skulle vilja prova." Vi skänkte en tacksam tanke till det, för någon P som åker rakt ut i vattnet vid stenar med sin skateboard är ingen dröm, vare sig för föräldrarna eller "extrafamiljs"-medlemmar. Men det såg så kul ut att vi gärna hade provat det, trots att mina skateboardskunskaper inte är något att skylta med överhuvudtaget.

När vinet var slut, vi var slutpratade och solen hade gått ner, packade vi ihop. lämnade vännerna M och P på trappan de satt med rött vin i låda och hade flashiga vinplastglas, som motvikt då till vår PET-flaska och IKEA-plastglas och traskade hemåt. Ännu en fantastisk kväll i detta ljuvliga sommar-Malmö.

Även Malmö sina yachter har...

tisdag 29 juli 2008

Fördelen med att vara...

...egenföretagare i Malmö är att man kan cykla ner och ta sig ett dopp närhelst man önskar.

22 grader i vattnet. Det börjar äntligen likna nåt.

Och dotra hänger på i sin Shark Suit.

Ja, vad annat kan man säga än att livet är härligt. :-)

söndag 27 juli 2008

Getingar och nyckelpigor

I går blev jag stucken av en geting för första gången sen jag var typ nio år. Det gjorde förtviiivlat ont. Så ont att jag nästan började gråta. Jag stod och höll en kanelbulle och getingen befann sig tydligen mellan den och min tumme, och när jag tryckte till lite lätt stack den till lite jättehårt! Jag har faktiskt fortfarande ont, nu mer än 24 timmar senare. Det kan bero på att de är giftigare än vanligt, sa grannen M nu när hon var på middag på min terrass alldeles nyss. Det stod så i lokalblaskan i varje fall. Och att det ska bli en invasion av dem, dessutom.


Invasion av ett annat djur var det i dag på innegården. Svärmor kom in och frågade vad det var för insekter som flög omkring. "Ingen aning", sa jag. Jag satt ju vid datorn, surprise surprise... Sen lyfte jag på huvudet och insåg att det flög omkring framför mig också. Då gick jag ut och kollade in innegården. Nyckelpigor. En masse! Nyckelpigor är söta en och en. I flock är de hemska! Det var bara att stänga alla fönster för att hålla dem ute, vilket fick till följd att vi höll på att kvävas. Men lika plötsligt som de dök upp, lika plötsligt försvann de.

Och vad varmt det är! Jag har hållit mig inne så mycket som möjligt. En resa till Plantagen och inhandlande av nya växter till min terrass och sen två vändor till affären för inhandling av mat och nödvändiga ingredienser till kanelbullarna vi gjorde i dag. Var ju tvungen att lära svärmor denna ädla konst. Dotra har egen pool på innegården med tillhörande sandstrand, d.v.s. sandlåda, så henne går det ingen nöd på. Mer skugga på gården än på stranden, det är en sak som är säker. Jag lovar att återkomma med bild en annan gång. Nu ska jag återvända till mina superhjältar: Hulken, He-Man Haha! Det var Dolph Lundgren som spelade honom, det hade jag glömt! och Batman, eller som jag fortfarande säger inom mig: Läderlappen.

fredag 25 juli 2008

Sko-jiga Skanörsbor

I Skanör kan detta träd skos... Får mig att tänka på den ypperliga filmen Big Fish.


onsdag 23 juli 2008

Film

Jag älskar film. Och språk. Tänk vilken tur jag har då som får jobba med bägge. Som undertextare får man se väldigt mycket film, bra som dålig. Och så får man göra lite roliga serier. Nu sitter jag med en dokumentärserie om internationella filmfestivaler. Har gjort Tribeca International Film Festival som är i New York, rättare sagt Manhattan och området som heter Tribeca för det är "triangle below Canal Street", och som startades av Robert De Niro efter 11 september-händelsen, har gjort Cannes, "festivalernas festival" som hållit på i mer än 60 år, och nu sitter jag med Toronto som räknas som den viktigaste efter Cannes.

Det som slår mig när jag ser dessa, är att jag har alldeles för lite tid för att se alla de filmer som de pratar om i programmen, ofta lysande indiefilmer, något som jag tycker är oerhört tråkigt. Det måste till en förändring, jag måste skapa tid för att se dem, gå på bio när de dyker upp, inte sitta hemma och säga att jag inte hinner. Jag börjar vantrivas med att aldrig hinna göra det, nästan må fysiskt dåligt. Beroende? Ja, mer än jag trodde, särskilt eftersom jag inte har sett någon på länge. Jag är dock inte, observera INTE, en sådan som kan rabbla scener och skådisar i all oändlighet. Tvärtom. Men det gör mig inte till en mindre filmälskare för det. Och sen har jag mina idéer och drömmar om att en gång i framtiden kanske läsa mer om filmhistoria och kanske ge mig på att skriva ett manus... Och tänk, om det skulle bli riktigt bra och bli en film av det hela, då kanske även jag får gå på röda mattan uppför trappan till teatern i Cannes, den där det är smokingtvång på fotograferna som kantar vägen och där U2 drog av några låtar för att gottgöra att de inte dykt upp till presskonferensen eftersom flyget varit försenat. Drömma går ju... ;-)

Surt

Fick brev från CSN i förra veckan. Lät det ligga - brev från dem tillhör inte priolistan i öppningssammanhang. Öppnade det nu. Visade sig att jag hade missat en inbetalning 31 juni. Förlåt, inte en, två, eftersom det är två olika lån. Påminnelseavgift på 120 spänn per inbetalning. Suck! Man kan ju tycka att deras påminnelsavgift kunde vara lite lägre, max en femtilapp eller nåt, för vem säger att alla som tagit lån från CjävlaSskitN har massvis med stålars?! De lär nog få in pengar nog för att få maskineriet på kontoret att snurra ändå, även om de hade sänkt påminnelseavgiften med en sisådär 70 spänn. Men det är väl för att det ska kännas ordentligt så att man inte gör om det. Glömmer betala in alltså.

tisdag 22 juli 2008

Lavinfara?

Var ute och gick med stavarna. Gick förbi två damer.

"Ett eller två kilo?", sa de och flinade.
"Några gram på sin höjd", sa jag.

Lite senare stötte jag på en man.

"Hur ligger det till på snödjupsfronten?", frågar han.
"Lugnt här, men det var tufft vissa kvarter", svarar jag.
"Hörde att lavinfaran var hög. Du får se upp", säger han.

Japp, så är det att vara stavgångare. ;-)

måndag 21 juli 2008

Stollig sallad och vansinnig vinsås

Efter en helg bestående av mackor i olika form (det var en dansk helg med många smörrebröd hos danska vänner och den inleddes med hamburgare hos svenska vänner i Simris) ville vi inte se en macka till. I stället blev vi sjuuukt sugna på ankbröst. Vi pep iväg och inhandlade det, fryst sådan från Frankrike. I förpackningen fanns två ankbröst så det blev två middagar. I går på klassiskt vis med en vansinnigt god vinsås och i dag grillad, skuren i småbitar och lagd i en stollig sallad. Här är lite recept som kan vara bra att ta till om fantasin plötsligt skulle ta slut:

Vansinnigt god vinsås:
en halv finhackad lök, eller tre finhackade schalottenlökar

tre-fyra champinjoner, finhackade

två matskedar koncentrerad kycklingfond
två deciliter fylligt rödvin
en deciliter lite mindre fylligt vatten
en matsked mjöl utrörd i lite vatten
cirka en matsked tomatpuré
femtio gram smör

Ja, det var nog alles. Låt lök och svamp liksom koka i vätskan. Slå i redningen. Låt koka upp. Klicka i smöret. Låt koka ihop. Peppra efter behag. Njut tillsammans med rosastekt ankbröst och ugnsstekt potatis med timjan.

Och så var det den stolligt härliga salladen. I den hade vi:

två grillade paprikor
två knippen sparris, frästa i olja
ca tio champinjoner frästa i olja med vitlök
åtta potatisar, kokta, skurna i bitar
ett styck ankbröst, grillat och skuret i småbitar
Tomme de Savoie, direkt från Annecy (svärmor kom i dag med ost från svägerskan), skuren i fyrkanter
lite tomater, små sådana på kvist

lite ruccola lite isbergssallad olivolja fleur de sel peppar

Så enkelt, så stolligt gott!!!

Stolt

Sambon läser svenska på Folkuniversitetet. De har en intensivkurs där han går sen två veckor tillbaka tillsammans med ca 15 andra från hela världen. Alla vill de lära sig vårt vackra språk av olika anledningar. Några för kärleks skull, några för jobbets skull, några för intressets skull. I morgon ska de ha läxförhör för att se hur mycket som har gått in. Sambon har pluggat så att både ögon och fingrar blöder. Han suddar, skriver, suckar, skriver, skrattar, skriver... Men jag är sååå stolt över honom, att han faktiskt gjorde det, att han faktiskt har satt igång att läsa svenska. Fast å andra sidan är han väl tvungen, annars lär han inte haja nånting när dotra och jag diskuterar världsproblem och annat. Och dessutom, det svenska språket är ett perfekt hemligt språk ute i den stora världen. Fast det beror på var man är. Är man på så kallade "svenskorter" så bör man vara försiktig och välja ett annat minoritetsspråk om man har ett gäng på lager.

onsdag 16 juli 2008

Sammanfattningsvis

Massor med dagar har gått. Vi har haft besök från England i form av engelskt/nya zeeländskt par. Mycket trevligt. Lite idéer poppade upp där... De anlände sent torsdag kväll, eller natt får man nog säga - klockan var midnatt när jag sladdade in på den regnvåta asfalten framför vår fina, gula flygplats bland de skånska åkrarna.

Ny bäddsoffa modell enkel och billig
från vår svenska möbeljätte
blev finfinemangt. Dotra hjälper far sätta ihop den.
Viktigt att det blir rätt...

Fredagskvällen var grillkväll. Sambon var grillmästare...vilket resulterade i kolsvarta korvar. Engelskan och jag förundrades, där vi stod och fixade och slängde ihop grejer i köket, över hur många MÄN det går åt för att grilla. Där stod fyra-fem stycken, alla med en öl i handen, och övervakade korvarna som skulle grillas. Inte blev de mindre svarta för det.. Ett hårt jobb, men någon måste göra det... Vända, lyfta, kika, peta, vända, lyfta, kika, peta... De måste ha fått träningsvärk av allt slit. Ack, ack... Men regngudarna var med oss. Vi hade uppehåll hela kvällen och stämningen var fantastisk hög. Barnen hade hur kul som helst och de vuxna också. När vi väl bestämde oss för att packa ihop från innegården, då började det att regna. Ingen ville dock gå hem, så alla trängde in sig i vårt minimala kök. Värdinnan gick och la sig halv två, sista gästen gick vid fyra-femtiden... En ofantligt lyckad och trevlig kväll!

Lördagen skulle vi ha åkt till Köpenhamn, men jag bara vägrade att åka med två lik och ett trött barn. L och K fick åka själva på måndagen i stället.

Istället för Köpenhamn: en tur ner till
fiskehoddorna. På vägen passeras Mölleplatsen.

Söndagen fick jag mig ett lyckopiller som hette duga: "Mamma Mia", säger jag bara! Se den! Jag formligen älskar musikaler och biofilmer, så kombinationen var ju en femma bara det. Sen att Meryl Streep var med, Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård, Colin Firth, Julie Walters etc etc, gjorde ju knappast det hela sämre. Jag skrattade, grät, skrattade och sjöng. Underbart! Den måste jag se igen på bio OCH se den på teatern också. Varför har jag inte gjort det tidigare??? Eh, kanske för att jag har befunnit mig i "Madre Mia"-landet....

Måndag gick jag in i jobbdimman igen. Tisdagen likaså, förutom ett besök i Vanstad en mil utanför Sjöbo. Goda vännen P från Elstocolmo var på besök på familjestället och hade ingen bil så då puttrade dotra, E och jag dit för en eftermiddag i trädgården, omgivna av åkrar och med ett stort fat kanelbullar framför oss. Sen in i jobbdimman igen...

...men nu har jag kommit ur den, filerna är skickade och datorn ska alldeles snart stängas av. Sen bär det av till Simris*, till goda vännerna M och S och deras lillprins W för grillning och övernattning.

*Japp, Simris, inte Simrishamn. Simris ligger strax före Simrishamn. Om ni ville veta... :-)

onsdag 9 juli 2008

Hjärta


Detta vackra hjärta av sand och snäckor bara låg där framför fötterna på oss. Ville bara dela med mig och skicka det vidare ut i cyberrymden innan jag går och lägger mig och drömmer nya konstiga drömmar i det helt galna drömlandet.

Och vad är det egentligen som får oss att drömma som vi gör? Ibland blir det heltokigt, ibland blir det som en vansinnigt spännande bok som man absolut inte vill vakna upp ur, ibland vill man bara vakna och komma ur det hemska, det där läskiga, och man går upp, gnuggar drömmen ur ögonen och vågar knappt lägga sig igen av rädsla för att hamna i samma dröm igen. De senaste nätterna har det varit blandad kompott. Hade varit skönt med en drömlös natt. Min hjärna behöver slappna av helt - den håller på att överhettas. Men jag är vid gott mod. I morgon tänker jag nog baka Aglio e Olios blandbärstårta med dotra. Den verkar läskigt god. Kanske kan drömma om den...

måndag 7 juli 2008

Bland badande barn och bouleklot

Vi har varit i Falkenberg. Igen. Mitt paradis på jorden som jag hoppas att vi alltid, alltid, ALLTID får behålla. Men det står lite skrivet i stjärnorna och jag hoppas att alla stjärnor, månar och alla andra kraftpåverkare är på vår sida i denna tvist som är i sin linda och som jag tyvärr tror kan utvecklas till nåt riktigt jobbigt på grund av brist på kommunikation och vilja. Men nu ska här inte avhandlas några tråkigheter. Nej, nu vill jag berätta lite om allt det mysiga vi gjorde på Torpet.

Dotra och kusin Si. Kanske inte bästisar nu,
så här vid 1,5-års ålder,
men sen kanske?

Vi badade. Dotra njöt till en början, men sen blev hon lite sjuk och då var det slutbadat. Skönt, tror jag att hon tyckte, för hon verkar vara lite som sin mor: Sand är en styggelse som smyger sig in överallt och som hänger sig kvar länge, länge bland kläder, handdukar, skor, kroppsdelar särskilt öron och hårbotten. Dessutom var tång inte nåt som frökenlöken tyckte var så mysigt. Där brås hon dock inte på sin mor.


Vi promenerade, sambon och jag, en kväll, en kväll då ljuset var helt fantastiskt. Med oss hade vi den lilla svarta nykomlingen i familjen: labbetösen Chica. Sötare än de sötaste nosar är hon! Hon fick prova på att simma och då gällde det att hålla sig nära Sambons ben. De symboliserade Tryggheten, då får de inte gå för långt bort. Hennes små ben pinnade på allt de kunde. Till slut bottnade de igen. Stranden hägrade. Sand! Häftigt! Det måste man rulla sig i. Svart hund blev vit...



Vi grillade. Länge. Och mycket. Nästan varje kväll. Fantastiskt gott. Och trevligt hade vi. Särskilt på fredagen då Ståkkålmarna traskade nerför kullen från deras hus till vårt torp. Då satt vi länge länge och tutade i oss rödtjut så att det till slut sprutade ut ur öronen på oss. Fotboll spelades så att Sambon numera haltar. Själv gör jag inte sånt längre, till min stora sorg får tilläggas. Senast jag gästspelade fotboll hamnade jag på akuten i stället för att ta tåget till Stockholm. Men fotbollstjej är jag, tro inget annat. Tolv år spelade jag, i allt från lingonserie till högsta division. Avslutade min karriär i Gagnef, Dalarna, i nödens år 1993. Men det var då det. Och tillhör egentligen ett helt annat tillägg. Till sängs kom vi vid halv två och hur vi lyckades sticka iväg och spela tennis klockan åtta morgonen efter, är för oss alla en gåta.

Ibland är det svårt att välja mellan favoritskorna...

Sen var det dags för Bouleturnering, den årliga. Första söndagen i juli varje år kör släkten på mors sida en bouleturnering. Alla tar med sig något att äta, huvudrätt och efterrätt, och det dukas upp som buffé mellan grundomgångarna och finalerna. Vi är ca 70 stycken varje år. Det blir ganska mycket mat. Och många namn. Alla är släkt. Det är mors mostrar, hennes kusiner, deras barn som då är våra sysslingar/nästkusiner, deras barn som då blir ja vad? Pysslingar? Vi är i vilket fall som helst en hel drös.

Denna turnering startades av en fransos, tillika make till mors favvokusin, hemma hos dem i Halmstad. Nu har den dock börjat gå runt till lite olika organisatörer på landet runt Falkenberg. I år hamnade den i Falkenberg, vid Vallarna. Där finns en boulehall med INOMHUSBANA vid dåligt väder. Och massor med fina banor utomhus.

Gammeldansk, croissant och kaffe serveras innan tävlingen drar igång. Då är klockan nio på morgonen och vi har oftast inte setts på ett helt år. Det kramas och tas i hand. Ja, vi är så många och ses så sällan att en del är man på famntagsbasis med, andra på handtagsbasis. Och sen ska man försöka komma ihåg alla namn...och vem som hör ihop med vem... En omöjlighet, så nu ska vi fixa ett familjeträd som ska sättas upp varje år. Med avtagbara namn på de respektive. Man vet aldrig - folk skiljer sig så ofta nuförtiden.

Sambon begrundar läget.


För att göra boulehistorien lite kortare kan jag säga så här: Ingen i min familj gick vidare... förutom Sambon. Självklart skulle han visa att han var en äkta fransos, född med pétanque i blodet. Joserni, han gick och vann dessutom. Inte själv, man är tre i laget, men ändå. Så nu är pokalen tillbaka på Torpet igen. Förra året vann syrran, jag kom tvåa GRRR, och nu alltså Sambon. Jag är sååå stolt.


Ännu en fantastisk vistelse gick till sin ände direkt efter boulen. Sambon skulle nämligen börja sin intensivkurs i svenska i dag måndag kl. 09.30. Äntligen ska han lära sig detta vackra språk. ;-)


tisdag 1 juli 2008