Getingar och nyckelpigor

I går blev jag stucken av en geting för första gången sen jag var typ nio år. Det gjorde förtviiivlat ont. Så ont att jag nästan började gråta. Jag stod och höll en kanelbulle och getingen befann sig tydligen mellan den och min tumme, och när jag tryckte till lite lätt stack den till lite jättehårt! Jag har faktiskt fortfarande ont, nu mer än 24 timmar senare. Det kan bero på att de är giftigare än vanligt, sa grannen M nu när hon var på middag på min terrass alldeles nyss. Det stod så i lokalblaskan i varje fall. Och att det ska bli en invasion av dem, dessutom.


Invasion av ett annat djur var det i dag på innegården. Svärmor kom in och frågade vad det var för insekter som flög omkring. "Ingen aning", sa jag. Jag satt ju vid datorn, surprise surprise... Sen lyfte jag på huvudet och insåg att det flög omkring framför mig också. Då gick jag ut och kollade in innegården. Nyckelpigor. En masse! Nyckelpigor är söta en och en. I flock är de hemska! Det var bara att stänga alla fönster för att hålla dem ute, vilket fick till följd att vi höll på att kvävas. Men lika plötsligt som de dök upp, lika plötsligt försvann de.

Och vad varmt det är! Jag har hållit mig inne så mycket som möjligt. En resa till Plantagen och inhandlande av nya växter till min terrass och sen två vändor till affären för inhandling av mat och nödvändiga ingredienser till kanelbullarna vi gjorde i dag. Var ju tvungen att lära svärmor denna ädla konst. Dotra har egen pool på innegården med tillhörande sandstrand, d.v.s. sandlåda, så henne går det ingen nöd på. Mer skugga på gården än på stranden, det är en sak som är säker. Jag lovar att återkomma med bild en annan gång. Nu ska jag återvända till mina superhjältar: Hulken, He-Man Haha! Det var Dolph Lundgren som spelade honom, det hade jag glömt! och Batman, eller som jag fortfarande säger inom mig: Läderlappen.