Kaos

Jag har bara ett ord för tillståndet just nu: kaos. KAOS. Men ett organiserat sådant. Eller halvt organiserat. Vet bara att allt kommer att lösa sig, även om det just nu inte känns så. I morgon ska jag jobba järnet, baka kakor och ha 20 ungar på mellanmål efter skolan och efter det några kvarvarande föräldrar för en aperitif innan jag störtar i säng. Min planering var bra, men något gick snett. Jag hann inte riktigt med. Något kom emellan. Det händer hela tiden. Lyckades i varje fall ha hela helgen ledig. Men tyvärr inte den helgen som kommer. Men då har Maken och Miss Sunshine dragit med Den galna hunden och det är bara jag och Miss Starshine, a.k.a Spiderman, Zlatan och Blixten McQueen, kvar, och huset är så gott som tomt och färdigstädat. Då kan jag jobba på lite i lugn och ro.

Räddad av superhjältar och andra hjältar - bara en sån sak!

Miss Sunshine gick sin sista dag i skolan i dag. I morgon går Miss Starshine sin sista dag. Lärarna fick/får en chokladask i form av ett hjärta. Praliner till alla. Inte illa. Och alltså hjärtformad ask. Milka vet allt hur man ska sälja in sig. Efter skolan var det dags för inlinesträning. Sista den också. Dagen till ära åkte de upp, d.v.s. gjorde ett prov på en bana. Hon klarade det med den äran. Stolt moder. Tråkigt är det dock att de nu ska ha utomhusträning resten av tiden. Vi får ha det också. Själva. I Serre.

Nedräkning

Med drygt två veckor kvar till avfärd börjar jag bli lite stressad. Huset ser ut som --- och jag har många deadlines kvar innan jag på allvar kan ta itu med att få ordning på det. Men det löser sig. Och det är säkert bara i dag som jag är stressad. Det är en fantastisk sommardag ute och jag vet att vi måste till stranden senare, för det gäller att njuta av den medan vi är kvar här. I går hade vi en fantastisk dag med grillning mitt på dagen hos goda vänner, fortsättning på stranden fram till 18.30-snåret och sen hem till andra vänner som bjöd på middag. Inte konstigt då att tre fjärdedelar av familjen sov ända till 9.30 i dag. En annan var uppe 7 och sprang/promenerade både ensam och med hund. Kommer ju att sakna den här närheten till fantastiska Atlanten, men den finns kvar att besöka när andan faller på.

Den här vyn blir jag aldrig trött på - ett gäng lyckliga barn vid strandkanten. :-)

Mot nya äventyr

Det är dags att damma av bloggen, för det är dags att ge sig av mot nya äventyr på andra sidan Frankrike. Om 2,5 veckor lämnar vi A som i Atlanten för A som i Alperna och S som i Sables d'Olonne för S som i Serre Chevalier. Vi lämnar vännerna här för nya vänner där, men tar med oss våra bästisar här i våra hjärtan och tankar. Och tack vare fantastiska internet känns inte de 101,9 milen så långa.

Vi byter helt enkelt vy och får den här...

...i stället för den här.

Varför lämnar vi då ett paradis för ett annat paradis? Varför går vi från 0 till 1 400 meter över havet? Det finns många anledningar till det, men de främsta är så klart att vi älskar bergen och älskar skidåkning. Dessutom kom vi hit till S d'O för att bygga om huset som Maken köpte 1997 för att sen åka vidare. Nu är den dagen här. Huset är nästan helt klart och vi är hur redo som helst att åka. Visst finns det mycket som jag kommer att sakna här, men det finns så mycket att upptäcka där borta. Tjejerna får även chansen att hålla igång svenskan på ett helt annat sätt, då det finns tre andra små tjejer i samma ålder som pratar svenska. Och även jag får höra och tala mitt eget språk dagligen med andra. Live! Bara en sån sak!

Det här blir kanonbra, det känner jag på mig. Och blir det inte det, då har vi i varje fall försökt. .-)