Detta vackra hjärta av sand och snäckor bara låg där framför fötterna på oss. Ville bara dela med mig och skicka det vidare ut i cyberrymden innan jag går och lägger mig och drömmer nya konstiga drömmar i det helt galna drömlandet.
Och vad är det egentligen som får oss att drömma som vi gör? Ibland blir det heltokigt, ibland blir det som en vansinnigt spännande bok som man absolut inte vill vakna upp ur, ibland vill man bara vakna och komma ur det hemska, det där läskiga, och man går upp, gnuggar drömmen ur ögonen och vågar knappt lägga sig igen av rädsla för att hamna i samma dröm igen. De senaste nätterna har det varit blandad kompott. Hade varit skönt med en drömlös natt. Min hjärna behöver slappna av helt - den håller på att överhettas. Men jag är vid gott mod. I morgon tänker jag nog baka Aglio e Olios blandbärstårta med dotra. Den verkar läskigt god. Kanske kan drömma om den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar