The Stockholm Syndrome

He he, den här är lite kul:

http://www.thedailyshow.com/video/index.jhtml?videoId=225113&title=the-stockholm-syndrome

Aktivt val

Har i dag gjort ett aktivt val: Jag har bytt vårdcentral. På den vårdcentral som jag har gått sedan min far gick bort (han var ju läkare och då behövde vi inte uppsöka vårdcentraler) har jag aldrig haft samma läkare, blivit utskälld för att jag kom 2 minuter för sent, stött på en ingenjör som hade sadlat om men som borde ha stannat kvar som ingenjör för han skrev så glatt ut den sjukt starka hostmedicinen Coccilana (med reservation för felstavning) efter att jag själv hade ställt den felaktiga diagnosen luftrörskatarr. Den flaskan gav jag bort till en som behövde den bättre, en som faktiskt hade hosta på riktigt.

I dag var vi på vårdcentralen igen, dotra och jag, för att kolla dotras öra. Vi kom fem i åtta, läkaren kom fem över åtta. Jag satt nämligen utanför det minimala öronrummet och läste för dotra, så jag vet att han inte kom från någon konsultation med en annan patient. Undersökningen gick bra, förutom att dotra ska vidare till specialist för det gav inga tillfredsställande utslag testet på trumhinnan, och läkaren var snäll mot dotra. När det var över frågade jag om han skulle kunna tänka sig att ta mitt blodtryck eftersom jag var lite orolig eftersom jag hade lätt havandeskapsförgiftning vid förra graviditeten, men se, det blev blankt nej för de hade ju så ont om tid och det hade ju inte bestämts innan, men han skulle ta fram vilken distriktssköterska jag skulle gå till. Den tid som det tog honom, ca 2 minuter, den tid skulle det ha tagit att ta mitt blodtryck. Oflexibel? I allra högsta grad. Jag har dessutom frikort, så det hade varken gjort från eller till när det gäller inkomstbiten för denna vårdcentral.

Nu har jag därför lämnat in min lapp om byte och min mor ska också byta. De förlorade i dag tre stycken patienter och det kan de gott ha!

Recap

Okej, när man har försökt ge inlägget en titel och inte lyckats, då kanske man egentligen bör gå och lägga sig. Men skam den som ger sig. Om jag börjar skriva så kanske det ger sig till slut eller i mitten eller aldrig (och i så fall får den vara utan titel, så det så).

Om någon där ute fortfarande kikar in här så är jag alltså tillbaka. Det har varit en hektiskt period, mycket hektisk, men nu lugnar det ner sig. Hoppas jag. Jobben har i varje fall tunnats ut från att ha varit hysteriskt många till att vara humant många. Om en månad lägger jag av helt för att helt gå in för förlösningen i slutet av maj/början av juni. Sen ska jag njuta av sommaren. Jag har beställt finfinemang väder och ljumma vindar heeeela långa sommaren i Sverige.

Men strunt i det, nu kommer en snabb uppdatering i form av bilder på det som har hänt här sen sist:

Vi fyndade en loftsäng åt dotra på Blocket. 1 500 för säng och madrass, använda bara tre månader. Nu sover dotra där uppe och det funkar finfinemang. Compact living - we love it!

Vi bakade bröd. Med surdeg. Supergott! Men gången efter skippade jag den så kallade utsmyckningen - den blev alldeles för torr och föll av och fyllde helt enkelt ingen ätfunktion.

Fiffi som bor i Shanghai kom hem fullpackad med presenter till dotra. "Din dotter behöver bli mer rosa", sa hon bestämt och spände ögonen i mig. Och dotra blev mer rosa. Och mer Hello Kitty. Söt som socker.

Det verkades på Torpet. Sambon och svärfar hjälptes åt att få upp det välta staketet. Totempålen till vänster hittades på stranden och vårt staket är nu minst sagt originellt. En dag gör vi kanske om det, men till dess blir det där kanoners.

Och sen for dotra och jag till Stockholm för att hälsa på syster och bror och annat löst folk. Vi debuterade på Junibacken och det var ju ett ställe som jag kommer att återvända till. Fantastiskt mysigt! Djurgårdsfärjan till Slussen var succé hos dotra, för att inte tala om de blå bussarna.

Det var det hele. Och så var det titeln... Ja, ni såg ju själva vad det blev. ;-)