Måndag morgon

Ja, vem sjöng den? Måste googla fram det. Ha! Det var Björn Skifs. Det var ett program om honom häromveckan. Det var trevligt. Minns att jag var förälskad i Björn när jag var liten. Han hade en julkalender och det var då jag föll för honom. Efter ännu en googling får jag fram att det var 1978, jag var 7 år och programmet hette först bara "Julkalendern" och sen "Julius Julskötare". Jag blev helt förkrossad när jag fick veta att han var gift, eller i varje fall hade flickvän. Hur var det möjligt?! VI skulle ju bli ihop. Nog för att jag förstod att han var mycket äldre, men han kunde ju ha väntat in mig. Fast min förälskelse gick över ganska snart. Redan på annandagen var han ett minne blott.

Och efter att ha tagit reda på det på fem röda sekunder, så vill jag bara än en gång hylla internet för att vara en sån fantastisk hjälp, om man så ska leta upp en liten myrsort i Amazonas eller vill veta vad Björn Skifs spelade i för julkalender. Underbart!

Underbart är också att solen envisas med att skina trots att Sydsvenskan hotar med regn. Ja, det gjorde förresten även Rapport här på morgonen. De har väldigt sällan rätt. Vad hände egentligen med den första höststormen som skulle ha infunnit sig i går? Visst fläktade det lite, men inte mer än vanligt egentligen.

Och underbar är dotra som sov ända till 07.30 i dag i stället för till 06.15. Kan ha varit för att hon fick sova i stooora sängen på sin älskade pappas plats. :-)

En afton med...

Var i går kväll på Debaser i Malmö och kollade in Tingsek, Pauline, Svante, Titiyo och, sist men inte minst Timbuktu. Denne fantastiske man såg ut som en kopia av Prince - längd, hår, utseende. Klockrent!

Har inga bilder från just det uppträdandet, men här är hans nya video:



Vad ska man säga - mannen är cool.

Tack, vänner, för en fantastiskt trevlig kväll!

Grundlurad!

Jag är grundlurad. Helt och hållet grundlurad. Här har jag ett tag nu trott att det är BRA för kroppen att man i stället för vanligt vitt socker tar fruktsocker när man tillagar efterrätter eller bakverk. Icke! I dag presenterades en amerikansk studie där man har visat att fruktos snabbare ombildas till fett i kroppen än vanligt socker. Jamenva...?! Vem ska man tro på egentligen? Nu väljer jag att tro på mig själv - jag återgår till vanligt socker men håller mig så mycket jag kan till råsocker. Fruktsockret får fara och flyga! Så kan jag med gott samvete fortsätta baka muffins och kanelbullar... ;-)

Spana in den här sötnosen.
Tror ni hon blev salig när hon fick syn på glassen?
Modern hade inte mycket att sätta emot -
vi var bortbjudna och värdinnan bjöd på glass till barnen.
Och ärligt talat, dotras min var värd alla sockerpoäng.

Tänk om snabbt!

I dagens Expressen skriver Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare vid Internationella åklagarkammaren i Göteborg, om att filmteamet runt "Snabba cash" kan tänka sig riktiga kriminella i filmen, alltså äkta gangsters, dem vi ser glida runt i sina feta bilar, som knappt bevärdigar någon annan med en blick men som alltid är på helspänn. De kan ju bli attackerade, skjutna. Ahlstrand ber filmteamet tänka om. Det gör jag också.

I Malmö har gängbråken trappats upp, i Köpenhamn likaså. De beskjuter varandra, smäller bomber, misshandlar, mördar. Det kommer att sluta med att vanligt folk kommer i vägen. Det kan vara ens syster, bror, mor, far, bästa vän eller, allra värst, ens barn som blir den som får ta kulan i stället för den den var menad för.
Polisen gör vad de kan med de resurser de har. De är knappa. Det räcker inte. Allmänheten är rädd för att tipsa, för att behöva vittna inför de här asen som inte drar sig för något, som inte drar sig för att hota och skada ett vittne. Ett styvt jobb för polisen som verkligen jobbar i motvind.

Jag håller fullständigt med vice chefsåklagare Ahlstrand - riktiga gangsters ska inte få synas i en film som kommer att bli oerhört uppmärksammad. Film är fiktion, låt skådisarna sköta jobbet så att ungdomarna fattar att det bara är fiktion och inget de ska sträva efter. För om de ser killen som brukar komma in i deras kvarter med sin glänsande lyxbil, och som i deras ögon har "lyckats", i en film av den här kalibern, ja, då blir de övertygade om att det är precis så man ska leva för att ha ett bra liv. Det är bara så fel och det måste vi alla hjälpas åt med att få dem att inse. En film i vilken riktiga kriminella florerar är inte rätt väg att gå. Så tänk om, filmteam!

Det OS-ar skum mjölk

Som alla vet har en mjölkskandal inträffat i Kina där barn som fått mjölkersättning drabbats av njursten eftersom ämnet melamin, som används till plasttillverkning, har använts för att höja proteinhalten, eller ge sken av att proteinhalten är högre än vad den egentligen är. Fyra har dött. Enligt DN i dag har Sanlu, ett av företagen, vetat om det men mörkat under tiden OS pågick. Se där, ännu en "positiv" effekt till att OS gick till diktaturens Kina. Ledsen, men jag har fortfarande svårt att förstå varför det lades där.

Omväxling

Sambon har åkt. Han åkte för 1,5 vecka sen. Då blir vi, dotra och jag, stingsliga. Det leder oundvikligen till konflikter. Vissa dagar är de hanterbara, andra dagar, som i måndags, leder de till smärre katastrofer som dörr möter tår, mammas tår, inte dotras. Mor får andas djuuuupt, dotra skriker, mor andas djuuupare, dotra skriker ännu mer, mor hyperventilerar, dotra tystnar... Närå, riktigt så illa var det inte. Till slut föll både dotra och mor ihop i varsin hög och begrundade det hela och kom fram till att det var oerhört onödigt att jaga upp sig så. Som den kloka och något äldre människa jag är går jag vidare med ett större lugn och hanterar konflikterna på morgnar och kvällar moget och inte som en tjugomånaders, även om det är lockande.

Vi köpte modellera till dotra.
Gissa vem som lekte mest med den första dagen...
Och gissa vem som gjorde vilken figur...

Nu är det onsdag och solen skiner. Dotra är på dagis, jag ska ta tag i tyska dokumentären igen. Hitlerjugend handlar den om. Den ska in i dag. Äntligen! Karriärbyte ligger och pyr i bakgrunden. Återkommer när jag har bestämt var, när och hur. Varför vet jag: Ryggen och psyket pajar av att sitta framför datorn själv dagarna i ända. Dags att hitta på nåt annat. Jag vill ut i naturen, träffa folk, ha nån att dricka kaffe med under kaffepausen som jag faktiskt tar minst en gång om dagen, chefen säger inget om det göra nåt annat. Jag älskar att översätta men jag behöver omväxling. Ska bara hitta den bästa kombinationen. Det kan ta ett tag, men det får inte ta mer än ett år. Nåväl, nu har jag inte tid att kolla upp mitt karriärbyte, det får bli efter att undertextfilerna har skickats in i slutet av veckan.

Fredag!

Japp, vänner - det är fredag! Mina filer är inskickade och lättnaden kom in genom dörren. Mamma Mia-soundtracket är på på högsta volym. Här ska det diskas och packas och stängas - för vi drar till Torpet!!!! De sista två helgerna för det här året, den första av dem börjar NU. Dotra är hemma hos mormor och sover förkylningen av sig. Sol har det utlovats men här är det grått. Men det kvittar för vi ska till Torpet!!! Mamma Mia, here I go again!!!

Bra

Liz1e tipsade mig om Stress On n'a qu'une terre

Japp, rap på franska är bra, mycket bra, och han/de tar upp ett högaktuellt ämne - jorden och vad vi gör med den och att vi konsumerar för mycket, alldeles för mycket.

Tack, Liz1e!

Nu fortsätter jag jobba. Stressen blev inte mindre av att jag fick gå och hämta sjuk dotra på dagis... Feber och förkylt - känns det igen bland dagisfolket...?

PS. Hur lägger man in en video och inte bara länken från YouTube??

Kaffedax!!!

Nu tänker jag sätta på kaffe och låta den fantastiska aromen väcka min fortfarande halvsovande hjärna till liv. I dag är det fart som gäller, fart i fingrar, fart i huvud, fart, fart, fart. Tur att det är en svensk text för annars hade det blivit lite jobbigt att förklara alla dessa "fart" jag ska göra i dag. Hjärnan är på gång, jag känner det. Det liksom tisslar och tasslar i den, det sträcks och det mornas. Jorå, det här ska gå bra. Dödslinje i morgon. Två stycken. Jobbar bäst under stress. "Stress?! Hörde jag stress? Dags att kavla upp ärmarna och sätta igång. Kom igen nu, hjärnsnubbar - hon ska jobba!!!"

Ingen lust - lust - ingen lust - lust...

Sådan är min dag i dag, det är en "ingen lust"-dag. Kan bero på att sambon inte är här, kan bero på att jag hade kniven på strupen jobbmässigt förra veckan och nu när jag inte har det plötsligt slappnar av och känner att NEJ, jag har INGEN LUST! Jag har tappat geisten lite när det gäller jobbet. Måste hitta något nytt, få mer stimulans. Kanske är det även den sövande tyska speakern i programmet om färgfilmer från Hitlertyskland som får mig att bli på INGEN LUST-humör. Kanske är det boken jag började läsa och upptäckte att den var sorglig rakt igenom och handlade om far och dotter som gått genom isen, eller kanske bragts om livet och fått hjälp att gå genom isen, och som jag bara kände att nej, den har jag INGEN LUST att läsa, den får mig bara att se dotra framför mig, eller alla andra små underbara ungar i varierande storlekar som jag känner och inte känner och som jag absolut inte önskar bli bragda om livet på något fasansfullt sätt, eller bragda om livet punkt, kanske är det den som satte stämpeln INGEN LUST på den här dagen. Kanske är det ensamheten nu när sambon är borta som gör att jag har INGEN LUST rent allmänt.

Men i allt detta häringa INGEN LUST-känslan finns LUST-känslan, för nu är det bara några minuter kvar tills jag ska hämta min underbara, mest fantastiska dotter från dagis. Jag har sån LUST att krama henne, LUST att pussa henne, LUST att prata med henne, LUST att leka med henne, LUST att höra henne säga "bateau" och "parti" och "Titta där!". Det är det enda jag har LUST med i dag, och tänk, det är inte så illa faktiskt. Tvärtom, det är fantastiskt!

Mellanmarsch

Jo, det är så här att jag fortfarande lever och jag fortfarande har hälsan. Under min frånvaro från min blogg har jag hunnit komma på en jädrans massa saker att skriva om...för att lika snabbt som de har dykt upp ha glömt dem igen. Min bok som jag köpte i Spanien, och i vilken jag skulle skriva ner det jag ville skriva mer utförligt om, ligger bra där den ligger - ovanför mikron. Joseni, så kan det bli och så blev det. Nu däremot är jag tillbaka en liten sväng. Sambon har åkt söderut, dotra och jag är kvar här. Hon har inte förstått än att pappa har åkt. Vi besparade henne den förmodade traumatiska upplevelsen att få se papa hoppa in i den älskade biiiilen och tuta iväg UTAN henne. I stället tog vi rundan runt hörnet, sa hejdå, ses sen och sen gick han tillbaka till bilen och vi gick till Hemköp, halv nio en söndagsmorgon. Vi var ganska ensamma hon och jag.

Nu har hela dagen gått och hon har väl ännu inte riktigt fattat att pappa inte kommer, men jag hoppas att det är lite som med hundar, d.v.s. att de inte har någon riktig tidsuppfattning. Hon kanske liksom inte ens märker att han har varit borta. Vi vet inte riktigt när vi ses igen, men inom en månad, det är i varje fall säkert. Det är ju inte första gången vi skiljs åt precis.

Måste återgå till min serie utan manus som heter som detta inläggs rubrik...