Stolt

Sambon läser svenska på Folkuniversitetet. De har en intensivkurs där han går sen två veckor tillbaka tillsammans med ca 15 andra från hela världen. Alla vill de lära sig vårt vackra språk av olika anledningar. Några för kärleks skull, några för jobbets skull, några för intressets skull. I morgon ska de ha läxförhör för att se hur mycket som har gått in. Sambon har pluggat så att både ögon och fingrar blöder. Han suddar, skriver, suckar, skriver, skrattar, skriver... Men jag är sååå stolt över honom, att han faktiskt gjorde det, att han faktiskt har satt igång att läsa svenska. Fast å andra sidan är han väl tvungen, annars lär han inte haja nånting när dotra och jag diskuterar världsproblem och annat. Och dessutom, det svenska språket är ett perfekt hemligt språk ute i den stora världen. Fast det beror på var man är. Är man på så kallade "svenskorter" så bör man vara försiktig och välja ett annat minoritetsspråk om man har ett gäng på lager.