Jag är ingen båtmänniska, tvärtom. Jag är en landkrabba som trivs bäst på 1 500 meters höjd. Men sambon är båtmänniska. I allra högsta grad. Plötsligt vet jag en hel del om sånt jag inte hade en tanke på att jag ens skulle lära mig. Jag börjar till och med bli intresserad. Och förundrad, både positivt och negativt. Här var jag på väg att börja prata om hur sjukt, med betoning på sjukt, mycket pengar det är i seglingssporten, men jag låter det vara för den här gången för annars blir mitt inlägg flera kilometer långt. Detta innebär inte att jag trivs på en båt. Det gör jag inte. Jag mår illa när det gungar, och då behöver det inte gunga särskilt mycket, och jag kan överhuvudtaget inte slappna av om jag är ute på havet. Maxtid jag är på en båt är 2 timmar. Alla försök att locka mig till en kryssning till Åbo eller Helsingfors har fallit platt till marken och så lär det förbli. Åk gärna ni, men jag tar flyget.

Men en båt som ligger förtöjd vid kaj, det är en helt annan femma. Således gjorde jag på lördagsnatten min sova-över-på-träbåt-debut. Min sova-över-på-båten-Köpenhamn-Oslo-och-tillbaka-igen-debut gjorde jag på gymnasiet och då mådde jag så illa att jag var grön i fejan och hela Oslo gungade. Och nej, jag hade inte druckit mig full. Den här gången sov jag som en bebis med en riktig bebis bredvid mig. Så gott! Dotra snusade, jag snusade, sambon skrålade, kaptenen skrålade, men vi snusade vidare, även när skrålandet övergick till snarkningar. Nu ska det ju i ärlighetens namn sägas att fransmän sällan "skrålar" som överförfriskade nordbor så lätt gör. De diskuterar i stället och man hör på konversationen att de har fått några innanför västen. Och det visste jag att de hade fått. Sambons syster tog med sig en flaska rom från Martinique i höstas, en som de hade lagt minibananer, vanilj och kanel i, och den skulle ju provsmakas. Den var god. Mycket god. Sen gick vi på argentinsk restaurang, åt fantastiskt kött och drack det mycket goda vinet San Felipe. Sambon och kapten följde oss hem vid halv två, tog varsin rom och gick ut. Dotra och jag la oss och somnade på studs; sambon och kapten kom två timmar senare. (Dotra sov även i vagnen under restaurangbesöket, hon hölls alltså inte vaken så länge.) Tack vare mitt vinintag pratade jag också spanska hela kvällen med våra spanska vänner som också var med. Dagen efter försökte jag inte ens...

Och nu är det måndag och jag har jobbat som en liten gris de stunder jag har till det. Dotra har gått omkring och varit söt, bitit sig själv i fingrarna - inte så lätt att förstå att man plötsligt har tänder i ovankäken också, de fanns ju inte där innan!, charmat folk på Carrefour och spräckt den ömma moderns trumhinna ännu en gång. Vilka röstresurser den lilla har, det är otroligt! Lenny Kravitz senaste platta har införskaffats på nätet. Det behövdes bara några inledande ackord för att förstå att han håller stilen. Riktigt bra! Hans röst lockade fram minnen. Bra sådana. Ska bli spännande och se vad det blir för minnen till den nya plattan.