måndag 11 februari 2008

Stress


Har inte tid att skriva, men vill. Upptäckte att en d-linje låg mycket närmare en annan d-linje och fick plötsligt mycket, mycket bråttom. Kände den berömda stressen återvända. Slå bort, slå bort, inte bra, bara sämre att stressa. Men en livboj? Ja tack! Så att jag sen kan ligga och slappa som monsieur Chat. Det blir sen. För nu säger jag det en gång för alla: Aldrig mer knäppa d-linjer! Eller rättare sagt, vänta inte för länge med att sätta igång så att de förr så bra d-linjerna blir knäppa.

2 kommentarer:

görel sa...

Alla dödslinjer är knäppa. Det är därför de heter dödslinjer, ju!

Och även om de ligger behagligt långt fram till att börja med så närmar de sig alltid fortare än man tror. Håhåjaja, dagens visdomsord!

Balance sa...

Hur kommer det sig att den tiden går så mycket fortare än andra tider? I wonder, I wonder, which is no wonder, whilst I wander about in this wonderful world. Ojojoj...