Genombrott

Jag har ju berättat om farbrorn med de två små vita hundarna. Nu vet jag vad han heter. Julio. Eller "Schulio" som det uttalas som. En mycket trevlig man i 65-70-årsåldern. I dag korsades våra vägar ordentligt, d.v.s. vi kom samtidigt till samma plats och skulle åt samma håll. Samtidigt. Det innebär att man inte kan undvika att promenera ihop. Lite stressad blev jag eftersom min spanska är som min spanska är... Men se, Julio kunde franska! Det slutade alltså med att vi följdes åt hela promenaden och snackade om ditt och datt. Han gav ganska snart upp franskan och pratade på på spanska, eller valencianska, medan jag svarade på franska och liiite spanska. Ett ypperligt sätt att lära sig på. Nu vet jag lite mer om honom. Han är gift, har två barn på 33 och 32 år, inga barnbarn men tre hundar, född och uppvuxen i Valencia, har bott i El Saler i fem år och älskar båtar och segling. Sen sa han en massa som jag inte riktigt förstod, men det var inget allvarligt, det handlade om havet och båtar.

Sen finns det en annan farbror som bor precis bredvid min port. En man med ganska bister uppsyn, ingen som inbjuder till kontakt, men han av alla stannade mig i går kväll när jag kom gående med dotra och galna hunden. Han var då ute och gick med sin hund. Eller det var tydligen inte hans, den tillhörde egentligen nån annan, men de ville inte ha den och hade slängt ut den när den var liten. Om jag nu förstod rätt. Han pratar nämligen enbart spanska. Fort. Men jag förstod så mycket att han brukade vara ofta i Alsace, att han gillar vin (vem gör inte det), är 81 år och genomgick en hjärtoperation för två år sen och sen dess måste promenera mera. Vi stod och pratade ganska länge, så till slut fick dotra nog och skrek i högan sky.

Apropå dotra så är det så att spanjorer är oerhört glada i barn. Det är jättekul att se. De tror dock alltid att dotra är en kille. Inte för att hon inte är flicklik, för det är hon på sitt sätt, men hon har inte hål i öronen. I Spanien tar de blivande föräldrarna med sig ett par örhängen till förlossningen, för i fall det blir en tös då ska det tas hål i öronen direkt. Därför har alltså alla spanska flickbebisar hål i öronen, något jag faktiskt har undrat över och som jag fick förklarat för mig av en fransk kompis som födde här i V. Hon fick en tös och personalen blev jätteförvånade över att de inte hade några örhängen med sig. Jag fick förklara för "hjärtfarbrorn" att i Sverige gör vi inte så och att trots att dotra inte har hål i öronen så är hon en tös och inte en påg.