onsdag 13 februari 2008

Orm?

Tänkte bara snabbt flika in med "ormen" jag såg i går på morgonpromenixen. När ni ser bilden får ni ha i åtanke att jag har ormfobi. I mitt yrkesliv är jag undertextare och som det måste man kunna göra alla slags program, om allt mellan himmel och jord. Men det finns två slags program jag inte gör: porr och ormdokumentärer. Det sistnämnda gjorde jag en gång. Aldrig mer! Det handlade om skallerormar. I 45 minuter! Jag mådde fysiskt dåligt när jag översatte den, särskilt när de i slowmotion visade hur en orm fångar och sväljer en stor, fet råtta. Och dessutom måste man gå igenom skiten igen för att kolla att alla texter verkligen hamnar där de ska... När de senare frågade mig om jag kunde tänka mig att göra en djurdokumentär så sa jag först ja, men sen, tack och lov, frågade om vad det var för djur. "Ormar", sa hon glatt i andra änden av luren. Varpå jag blev iskall och rös till. "Jag är ledsen, men det går bara inte." Och så förklarade jag det jag nu har förklarat för er. Hon godtog den förklaringen och jag har fått andra jobb av henne. Se där, nu gav dotra ett mjukt cd-fodral till hunden. Tänkte väl att hon kunde leka med den. Hunden verkar sådär begeistrad...men försöker dock göra lillan, som sitter bredvid och utstöter uppmuntrande ord till hunden, glad genom att försöka få upp fodralet med munnen. Hopplöst företag. Vilken tur att dotra kan hjälpa henne...

Okej, här kommer bilden:
Det är väl inte bara jag som ser den där hemska ormen som slingrar sig upp i trädet?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår varför du inte översätter ormfilm, tycker själv att de små djuren är vidriga. Och porr, hmmmm borde vara enkelt att översätta, inte mycket dialog i sådana filmer. (en kompis som sett porr har berättat för mig.......)

Ha det bäst!

Balance sa...

SMÅ??? De är inte små. Alla är gigantiska, till och med snokar som snikar runt i skogen. Rrryyys!
Vad?! Har du kompisar som sett porr? Vad chockerande!Tur att du själv inte har sett det och fått din själ förstörd... ;-)

Anonym sa...

Jag har en del konstiga typer i bekantskapskretsen, eller hur??

Miss Gillette sa...

Då ska väl inte jag berätta vad jag har översatt för slags novellsamling alldeles nyss då. (Ledtråd: det var inte om ormar.)

Ja ormar är läskiga, fast se dem i teve klarar jag av. Inte utan rys och skrik och svett, men ändå. Och slå ihjäl en skadad huggorm har jag också grejat utan större kval. Men tanken på att få en sån där kramande sort runt hela kroppen, den svimmar jag nästan av.

Balance sa...

Max: Jo, där finns ju en del kufar...

Miss g: novellsamlingar om "det onämnda";-) är en helt annan femma. Där får man själv välja bilder till texten, det får man inte i en film.

Och tänk att jag faktiskt en gång för lääängesen hade en pyton på axlarna. Den var stooor och vi var små, så vi var tre som höll den. Förmodligen var min fobi inte lika framträdande vid den tiden, för nu hade jag aldrig i livet gjort det.

Miss Gillette sa...

Hålla i en pyton skulle jag inte ha vågat som liten heller. Det var modigt av dig! Och så har jag ju glömt säga att trädormen är jättefin -- den på bilden, alltså. (På tal om trädormar: såna där rackare som sitter uppe i träd och hoppar ner på en när man går förbi, som Truman Capote skriver om, de måste väl vara lömskast av allt lömskt! Jag skulle dö på fläcken om jag råkade ut för nåt sånt. (Ska jag sluta prata ormäckel nu?))

Balance sa...

Åh, vad äääckligt!!! Jag jätterös när jag såg framför mig hur jag gick på en djungelstig som värsta Tarzan-Jane och så hoppar en sån på en. Näej, jag hade blivit så byxis att jag hade kissat på mig, jag lovar. Och då hade min image som Tarzan-Jane var förstörd.