Egentligen är det nog sambons fel att dotra alltid vaknar runt 06.20. Han går ju upp och sticker iväg då. Detta innebär att även jag vaknar och går upp vid den tiden, men jag är inte på långt när så pigg som 13 månader gamla dotra. Nu lovade jag sambon sovmorgon, så här sitter jag. I morgon är det min tur att ha sovmorgon. Hoppas jag.
Men mysigt har vi, så här innan solen har gått upp i El Saler. Julbelysningen hänger kvar för den är så mysig. Det var allt jultingeltangel vi hade, förutom två tomtar i tyg som satt framför teven. Vi är helt enkelt inte så juliga av oss.
I går gnällde jag på spanjorernas körkunskaper. Tänkte säga nåt positivt i dag: De är oerhört glada i barn. Jag har faktiskt aldrig stött på nåt liknande. Det finns inte en enda som inte vinkar, ler, kommenterar positivt barn de möter. Och då menar jag alla åldersgrupper. Även om de är stressade tar de sig tid att le och gulla med barnen. Det är härligt att se. Ville bara säga det.
Nu har dotra sambons iPod-hörlurar i händerna... Djupt koncentrerad och bara enstaka "da-da" utstöts. Och jag lyssnar på vacker pianomusik. I filmen This Is England (en mycket bra film) spelas italienaren Ludovics musik, det var så vi upptäckte honom.
Nu tryter dotras tålamod. Måste sluta.
1 kommentar:
Då har vi haft varsin snarlik morgon då, du och jag. Dödsmördarbacillerna från Götet har anfallit även mig, och efter ännu en passa-feber-bebisen-natt var jag ganska så mör när äldsta kom trippande kvart i åtta och sa Gomorron mamma! Då hade mini just vänt rumpan i vädret för att somna om, men syrran är ju alltid roligare, så det var bara att vakna till. Tjejerna skulle ha frukost tyckte de, så jag blev tvungen att hjälpa till litegrann. Snart behöver jag nog inte det: tillsammans kan de både duka bordet och ta fram det de vill äta. Och idag satte stora på lilla haklapp också.
Sen tänkte jag lägga mig och läsa lite i en _egen_ bok, men det blev så att jag fick varva. Två sidor mammabok, en barnbok. Fst när stora satte sig och spelade Mamma Mu blev det faktiskt barnfritt i säkert minutlånga stunder emellanåt. Jag hann i alla fall blunda och lägga en kudde över huvudet.
Nu har plötsligt hela förmiddag gått, mini sover i vagnen och jag ska lägga mig igen. Inte för att jag vill, utan för att jag _kan_.
Skicka en kommentar