Förbaskade Reklam

Sambon och jag har en last. Vi har säkert fler, men dem talar vi inte om nu. Nej, nu talar vi om en som har guldomslag och ligger i en brun knäckform. När man har dragit av omslaget möts man av en mellanbrun yta med vissa ljusare inslag. Inslagen är mandelflis. Eller kanske egentligen nötflis. I den runda mumsbiten väntar sen en hel nöt, omgiven av underbar nötkräm...

Denna last stavas Ferrero Rocher. Just nu görs det reklam för den lilla guldiga mumsbiten på spansk teve. Med jämna mellanrum blir vi alltså påminda om vår lilla last, men då i form av en reklamfilm med, vad jag tror är, Paloma Picasso. Supersnygg, superslank, superallting trots ett berg av FR framför sig. Filmen börjar med att hon kommer ridandes på en vacker vit häst, hon passerar sen inomhus, smeker en tjurfäktarklädsel som hänger på en stol, går sen vidare in till festen där ett BERG av FR väntar. Sånt händer bara på film. Jag har aldrig varit på fest där det har funnits berg av FR. Hmpf!

För bara en stund sen tog jag kvällens FR. Två stycken blev det. Ibland blir det en, ibland två men aldrig fler än tre, där går gränsen. Innan jag tog dem tänkte jag tanken att sluta köpa hem dem. De är inte superbilliga heller, så allt talar egentligen för att sluta med dem, men det går inte. Det går bara inte! Vi har dessutom utsett dem till vårt bilgodis. Det är de suveräna som eftersom de är rätt mäktiga. En låda med 30 stycken räckte från Valencia till Bormio och tillbaka mot V. Nånstans vid Nice tog de slut.

Nu känner jag dock att det börjar gå överstyr. Jag känner ett FR-sug på kvällarna och måste ha i mig en eller två till kvällsteet. Det är ju inte klokt! Och det hjälper mig inte alls i min strävan att återgå till matchvikt. Det får bli ett slut på det här, så nästa gång lovar jag att försöka passera hyllan med FR utan att plocka en låda och lägga i vagnen. Vad sambon gör svarar jag däremot inte för. Lägger han dem i vagnen och de passerar kassan och har blivit betalda för och klarat sig hela vägen hem till oss, ja, då måste jag hjälpa honom för om han äter allihop blir han sjuk. Och finnig. Och tjock. Just det, allt det blir han. Det kan jag inte ha på mitt samvete, så då måste jag hjälpa till.