Nagel, vuxenpoäng och blommor

Dotra är sjuk. Förkyld. Så blir det när man träffar släkten från Stockholm där det ingår ett dagisbarn och dess bror. Det är bra. Hon måste bygga upp sitt immunförsvar. Det gör hon inte i Spanien för där träffar hon inte så många barn, framförallt inte dagisbarn. Big deal, hon är sjuk och sover mest hela tiden. Däremot höll hon mig vaken hela natten. Hon började i sin egen säng och det gick bra fram till midnatt, därefter var det non-stop upp och ner för den ömma modern. Till slut gav jag upp och la henne bredvid mig. Någon gång under natten hände något som orsakade modern ENORM smärta. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. Fruktansvärt obehagligt. Det blev en krock mellan litet barnfinger med sylvass nagel och öppet vuxenöga. Det kändes som om någon stoppade in en kniv i ögat. Inte för att det har hänt mig, men jag kan tänka mig att det känns ungefär så, fast förmodligen då ännu värre. Tårarna forsade som värsta Niagarafallen och det gick inte att öppna ögat. Nu går jag här med mina glasögon, något jag är sådär glad i, och har ont i ögat plus att jag ser jättesuddigt med det ögat. Optikern hade som tur är en tid i eftermiddag så då får jag kollat om nageln lyckades skada hornhinnan eller om det är som min goda vän T sa, att det är ögats försvarsmekanism som gör att jag ser suddigt. Jag hoppas på det sistnämnda. Men nästa gång jag sover bredvid dotra och hon vaknar, då ser jag till att sätta mig upp innan jag tittar åt hennes håll.

Vilket av dessa små fingrar som krockade med ögat i natt, vet jag inte.
Däremot gjordes skålen/krukan av min far 1981, för 27 år sen alltså.
Ofattbart vad tiden går fort.

I lördags kväll kammade jag hem ett gäng vuxenpoäng. Jag var nämligen på 40-årskalas och lyckades med att dricka ett glas vin, ett glas vatten, ett glas vin, ett glas vatten etc hela kvällen. Och dessutom gick jag hem redan halv ett. Ja, ni förstååår, man har kanske börjat lära sig ett och annat, att det faktiskt är en dag dagen efter och att man faktiskt har en dotra som börjar joddla klockan sju every morning. Det var förresten en fantastiskt trevlig fest där jag svängde de lurviga så det stod härliga till, och det till allt från Timbuktu till Arvingarna (Eloise har sin speciella plats i minnesbanken tack vare min allra goaste vän P i hufvudstaden).

När söndagen så kom mådde jag som en prinsessa. På kvällen var det middagstillställning hos mor - vi bjöd S som hade hjälpt oss med posten när mor var i Afrika och jag fortfarande hängde i Spanien. Mycket, mycket trevligt. Pavarotti var med på ett hörn på sluttampen. Mycket musik. Musik är bra. Musik är underbart. Åh, vad jag vill sjunga i kör igen och börja spela piano och tvärflöjt igen. Den tiden kommer. Pricken över i:et denna söndag var dock Blommorna från sambon. Se bara vilken fin bukett. Det är kärlek det. :-)