Denna hund kunde inte vänta tills cementen hade torkat, den var tvungen att sätta sina avtryck på gräset på andra sidan gångvägen. Det gjorde även att dess tassavtryck nu finns för evigt bevarade. Eller för evigt och för evigt, man vet aldrig om det byggs nytt och gångvägen dras upp eller om det händer någon naturkatastrof så att allt vänds upp och ner, men än så länge är dess spår outplånliga. På den parallella gångvägen inne i skogen, i "kattreservatet", finns liknande spår men mindre, gjorda av en katt. Såna här spår är ovanliga i Sverige. Beror det på att vi har färre lösspringande hundar eller för att de svenska vildkatterna är läskunniga alternativt förstår att en avspärrning är en avspärrning? Om det tvistar de lärda, men jag tycker det är häftigt med de här avtrycken. En liten protest av djuren. "Vi bor här, inte ni!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar