Jag är däremot trött, har en sån där trötthetshuvudvärk som förmodligen hänger med hela
dagen. Dotra fick sova hos mig i sängen. Sambon la sig på soffan. Spanska sängar, i varje fall de vi har stött på hittills i de två möblerade hem vi har hyrt, är små. Till och med jag med mina 166 cm kan vakna av att fötterna hänger utanför och då är det inte långt mellan huvud och vägg. Dessutom kan man inte kalla dem för dubbelsängar - de är ca 140 cm breda. Det är alltså en omöjlighet att sova 2,5 i den. En vuxen och ett barn, ja, men inte två vuxna och ett barn. Jag längtar efter min IKEA-säng, 2 X 90 cm med en 180-centimeters bäddmadrass, den tjockaste varianten. Sover som en prinsessa i den, även med sambo och barn.Nu sover dotra ytterst sällan i vår säng, det är bara när hon är sjuk och eländig som hon gör det. Jag har lite svårt att förstå hur par där barnet/barnen sover i föräldrarnas säng i flera år får samlivet att fungera och förhållandet att hålla. Men alla är vi olika, tack och lov. Mår de bra av det så är det väl bra. Jag vet att jag själv aldrig skulle ha mått bra av det. Visst är det mysigt att snusa bredvid dotra, men herregud, jag behöver sambons närhet en masse! Och helt ärligt så sover både dotra och vi bättre i skilda rum och i egna sängar.
Avslutningsvis en bild från paellapartyt på gatan nedanför balkongen.
Jag hann precis rädda tvätten som hängde på tork från att bli rökskadad. Festen höll sen på till tidig morgon. Var uppe vid halv fem och då var det fullt ös på musiken. Stackars sambon fick inte mycket sömn han heller där han låg på soffan i vardagsrummet... Och i kväll är det själva fallas-avslutningen. Klockan 22 eldas den lilla statyn upp för barnen och klockan 02 går den stora samma öde till mötes. Jag lär dock sova då, jag är inte spanjorska och har inte de extremt sena tiderna i mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar