Fåglarna kvittrade, vågorna slog sakta mot strandkanten, solen sken och den västliga vinden var ljum. Klockan halv nio var det redan 20 - 22 grader varmt. Bara armar, bara ben. Ljuvligt!Man funderar mycket när man är ute på morgonen med hunden. Tankarna virvlar runt och man kommer på en massa roliga och intressanta saker att skriva om. Det märkliga är att de där tankarna inte riktigt fastnar. Jag har köpt en liten anteckningsbok där sådana tankar ska skrivas ner, men den tar jag inte med mig ut. Kan inte ha med mig en hel väska ut på min morgonpromenad. Det räcker med koppel, nycklar, kamera och två telefoner... Den svenska och den spanska. Den svenska för att kunna ringa personer jag annars inte hinner ringa, den spanska fall i fall barnvakten behöver ha tag i mig - jag är ju ändå borta nästan en hel timme. :-)
Framtiden är ett ämne jag tänker på mycket ute på promenaderna. Det är ju inte precis så att sambon och jag har en vattentät plan. Vi har en plan, men den har många hål och en del brister och ändrar form om inte varje dag så varje vecka eller varje månad. Grundplanen är att renovera hans hus i Sables d'Olonne och det ska påbörjas i maj. Då ska väggar rivas och grund gjutas av sambon och hans far. Så långt allt väl. Sambon dryftade dock för mig i går att snickaren som ska anlitas för att göra det största jobbet inte kan jobba i juli och augusti. Ni förstår, Frankrike, eller stora delar av Frankrike, fungerar väldigt dåligt under de två semestermånaderna... Jag blir tokig! Men sambon sa bara: "Då hinner grunden torka ordentligt till september." Det har han säkert rätt i, jag vet inget om gjutna grunder, hur länge de bör torka etc. Oavsett vilket så är den plan jag hade i mitt huvud, vilket inte är riktigt samma plan som sambon har i sitt huvud, två månader förskjuten. Det kan iofs vara bra, jag kan vara längre i Sverige och dotra kan vara på dagis. Jag har även studier att ta tag i och det görs nog bättre i Malmö där det finns många som kan hjälpa mig med dotra. Så långt allt väl, men sen ringde en gammal kollega till sambon och frågade om sambon ville ha jobb i Alicante efter att hans nuvarande kontrakt löpt ut. Jag frågade lite så där i förbifarten om han var intresserad. De extra sekunderna det tog för honom att svara var egentligen svar nog, men hans officiella svar blev "Nej". Hmm, vi får väl se hur det blir med den saken. Jag kände plötsligt att "Oj då! Här kan det bli en planändring. Igen! Nej! Men samtidigt så kanske...? Asch, nej, inte bra, måste få igång renoveringen nu!" En sak är dock helt säker: dotra och jag åker hem i juli, för i Spanien, som blir till en bakugn i juli och augusti, kan vi inte vara, det är alldeles för varmt.
Siestan är också stilla. I huset hörs bara slammer av kastruller som diskas och en granne som sjunger. Hon har en fantastisk röst men jag vet inte vem det är. Hon sjunger spanska sånger som låter rätt sorgsna och med hennes röst blir de fantastiskt vackra. Jag njuter, lutar mig tillbaka och låter stillheten skölja över mig. Soffan kallar på mig. Planen, vår plan, får gå som den vill - huvudsaken är att vi har det bra. Och det har vi!
5 kommentarer:
Tänk vilka vitt skilda personligheter vi måste ha, du och jag. Detdär livet skulle jag aldrig stå ut med, inte med småbarn och knappt utan heller. Men det är spännande att läsa om -- man får vara med lite ställföreträdande sådär. Och glädjas åt att höra att du trivs!
Det kanske är därför vi gillar varandra - opposites attract. ;-) Men skämt åsido, nånstans har vi allt nåt som liknar varandra, sååå olika kan vi inte vara. Eller? Det är iofs strunt samma, för gillar dig, det gör jag, lik eller olik! :-) (Och då är det inte som döing eller odöing, dårå... F'låt, den var dålig.)
Vår situation lugnar säkert ner sig lagom till dotra är skolfärdig - till dess har vi kommit på var vi ska slå ner våra pålar. Det är i varje fall min plan... ;-)
Det slår mig emellanåt, när jag ser dina foton, att stranden därnere är ganska lik stranden i Falkenberg egentligen. Det spelar inte så stor roll var man befinner sig på vårt klot, bara man har dem man älskar omkring sig, har jag kommit på med åren. Planer har jag nog aldrig haft några, bara en känsla av att jag vill ha det bra, och det har jag haft i så gott som hela mitt liv :D Jag tjatar mitt gamla motto: "Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det." Se glädjen i livet! Och det vet jag att du gör.
A-L, det har du rätt i - stranden är rätt lik Skrea med klitterna och allt. Och visst är det så, att bara man är med dem man älskar löser sig resten. Ditt motto var toppen och jag kände att det stämde in på pricken. :-)
balance: Nej himmel, jag har absolut inga problem med att folk är funtade annorlunda. Det är det som är kryddan.
a-l: Ett elegantare sätt att säga "gilla läget"... Det lånar jag gärna om det är okej.
Skicka en kommentar