En sådan best satte sig någon gång i går på Galna hunden och förflyttade sig sedan till dotra. Av en ren händelse såg jag fanskapet när jag borstade av dotras fötter här på morgonen. Död som tur var, men innan den dog hade den bitit dotra och på hennes fot lyste en rodnad runt två små prickar. Nu kan jag inte vara helt hundraprocentigt säker på att det verkligen var den som hade bitit henne, men biten var hon och besten fanns liksom på brottsplatsen. Med alla fästinglarm man översköljs med varje vår och sommar så tog jag det säkra före det osäkra och gick till läkarmottagningen i byn. Skulle det värsta av det värsta hända och hon skulle få borrelia, ja, då finns det risk för meningit (hjärnhinneinflammation) och det vill jag till varje pris undvika. En liten flicka på 5 år, dotter till en väns vän, avled av det förra veckan, så meningit fanns så att säga i tankarna ganska direkt.
Utrustad med min spanska parlör (tack, mor!) stegade vi så iväg till mottagningen. En mor från lekplatsen som annars brukar ignorera mig var ytterst hjälpsam och kallade på sköterskan som först avfärdade betten som myggbett, men när jag sa det magiska ordet garrapata blev det fart på henne. Hon ringde till grannbyn där barnläkaren just nu befann sig och berättade att vi var på väg. Efter lite administrativa grejer fick vi träffa läkaren. Hon verkade tro att det var ett fästingbett och eftersom dotra är liten fick vi medicin för att vara på den säkra sidan. Eller säkrare sidan - helt säker vete katten om man är någon gång. Med ett recept i handen lämnade vi läkarmottagningen.Mitt första möte med den spanska sjukvården blev alltså mycket positivt. Dessutom var det gratis. Ja, man måste ha med sig det europeiska hälsokortet, eller vad man kallar det. Ni som inte har det, gå in på försäkringskassan på nätet och fixa ett omedelbums! Tar ca 10 dagar att få det hemskickat.
Vi fortsatte vår färd mot medicinen och gick in på närmaste apotek. De hade inte medicinen inne men skulle få den vid ett-tiden. Jag provade apoteket här i byn också, men de hade inte heller den och skulle få den först vid sju i kväll. Det gick ju inte, så efter att ha fixat lite lunch till dotra och mig så bar det av till grannbyns apotek igen vid halv två. Då hade faktiskt medicinen kommit. Jippie! Effektivt värre, ett plus till i kanten för Spanien. Det blev dock mycket bilåkning, men det fick vi ta, dotra och jag. Hon är nu däckad och jag sov en hel timme jag med. Det måste vara åldern. Hos oss båda!
Två kompisar där den ena iblandbär hem räliga små kryp...
Men det är läskigt med fästingar, det är det. Förra året kröp det en på mig och det obehaget jag kände då gick inte över på flera dagar. Nu är dock det här över för den här gången, hoppas jag. Snart lär dotra vakna och då ska vi ut med Galna hunden, som fick en ytterst kort promenad i morse. Jag tror till och med att jag ska slå till med en öl på uteserveringen på väg hem. Det är så varmt och härligt - det är därför fästingarna trivs så bra, mutter mutter - och det är baske mig fredag!
8 kommentarer:
Usch, ja snart är det dags att börja plocka fästingar igen. Vi brukar ge vovven lite vitlök varje dag, det minskade ner antalet väsentligt.
För att lägga in en bild från webben i bloggen, så behöver du bildens länkadress. den får du genom att högerklicka på bilden och välja "visa bild", så öppnas bilden på en egen sida och den länkadress som du då får uppe i adressraden kopierar du av, sen går du in på bloggen och väljer Lägg till bild och när du får upp fönstret, där du brukar välja Bläddra, för att lägga in en egen bild, så väljer du i stället "bild från webben" till höger och så klistrar du in bildens länkadress i det fönstret och sen väljer du layout och storlek som vanligt och klickar i rutan att du godkänner villkoren och sen bör det var klart.
Tack, a-l! Jag gjorde dock som du beskriver, men det visades aldrig någon bild. Jag får försöka igen, förmodligen gjorde jag något fel.
Vitlök ska proppas i Galna hunden, det kan du lita på. ;-)
Det finns ju vissa bilder som inte är bilder utan flash-ar, och då får man ta till andra trix (som med båten på stranden-bilden) men testa du igen.
Sen får man ha i åtanke att hundar egentligen inte tål lök, så vi brukar nöja oss med ett par skivor salami om dan. Han ÄLSKAR salami, särskilt den danska Göl, så vi får ransonera åt honom :D
Kikade på koden du hade lagt in på fästingbilden och missen var att du tog länkadressen för hela sidan, utan att först göra högerklicket på bilden och välja "visa bild" så att du bara får bildens länkadress, inte hela webbsidans.
Men hörni, när jag öv en hundmemoar alldeles nyss hade jag kontakt med en hundkännare som sa att vitlök är som gift för hundar. Det finns kapslar man kan ge, där är den verksamma substansen (vilken den nu är) mildare och inte direkt farlig. Men störa doser skulle man vara försiktig med, det underströk han särskilt.
Fästingar väcker verkligen min mordlystnad. Jag är arg på dem eftersom de är så farliga numera. När jag var liten var fästingar äckliga men inte mer än så. Nu är de en dödsfara! Det är ju inte klokt. Snart törs man inte låta barna leka i gräs och buskar utan heltäckande overall och det är fanimig så jag vill gråta åt eländet. Solen är farlig också, det har den heller aldrig varit förut. Allting är farligt. Stackars barn.
Jo, som jag sa så är lök farligt för hundar, precis som t.ex. choklad och då särskilt den mörka chokladen. Där kan tydligen bara några rutor vara livsfarliga.
Men tyvärr har vi även konstaterat att många antifästingpreparat OCKSÅ är livsfarliga för hunden (särskilt pudel är känsliga och vår vovve är halvoudel), så vi valde det som ändå kändes liiite naturligare, alltså vitlök, som dessutom var lättadministrerat :D Men jag får kika på de där kapslarna du nämnde, bra tips! För fästingsjukdomarna, som även vovvarna kan få, är riktigt illa. Grannens vovve kommer aldrig att bli frisk igen, får käka medicin livet ut den stackaren. Vi bor lite illa till med rådjursstråk förbi huset, så det kryllar av små äckliga fästingar här.
Det är som sagt livsfarligt att leva, mina damer. 100% dödlighet, har jag hört... ;)
Mycket märkligt. Miss Gillettes kommentar hade mig gått förbi. Vad nesligt! Jag förstod nämligen inte alls vilka kapslar jag hade pratat om, men det var inte jag, det var Miss G.
Men visst är det farligt att leva, men ack så skoj också...om man inte tänker på hur farligt det är... ;-)
Ja, och om ni vill veta hur den gick mig förbi så var det för att jag sannolikt hade tagit bort mina mejl lite för fort och där fanns ett mejl om kommentaren.
Ja, och choklad är big no-no för hundar, det glömde jag att hålla med A-L om. Mitt huvud, mitt huvud... det smäller för mycket här nere just nu...
Skicka en kommentar