Bomber och granater!

Jag håller på att bli tokig. Alla dessa bomber som smälls i tid och otid. I natt höll de på till långt in på småtimmarna och i morse började de lagom till klockan åtta. En av de dagliga processionerna är nämligen klockan nio och till dess måste man ha värmt upp kastararmen... Den här veckan kommer att bli lååång...

Det råder en stor skillnad mellan valenciabornas och svenskars inställningar till fyrverkeripjäser och smällare. I Sverige iakttar man stor försiktighet och står på säkert avstånd från det som smälla ska. Inte här. Här står alla så nära det går, barn som vuxna. Japp, ni läste rätt - barn. Och det alla åldrar, från bebis och uppåt. Ofta står det en vuxen bredvid som matar treåringen eller femåringen eller sjuåringen med smällare och visar hur man gör när man tänder eld på den om den inte redan är tänd och hur man slänger dem i marken så att det smäller. Ju högre det smäller, desto bättre. Just nu verkar de ha fått tag i extra stora, extra starka bomber för så högt som de två senaste smällde det har jag inte hört förut. Mitt huvud!

Men visst, det finns ljusglimtar och det är de fantastiska klänningarna töserna och damerna har på sig. Fotot här togs från balkongen, ska försöka komma lite närmare på nästa gång. Deras frisyrer är nämligen väldigt vackra också.


Dotra har lyckats somna trots bomberna. Det är viktigt att hon får sin skönhetssömn/ intelligenssömn. Det var de senaste rönen jag läste i nån föräldrartidning: Barnen måste sova för brist på sömn gör dem mindre smarta. Eller nåt åt det hållet. Att sen även föräldrarna uppskattar när de små sover de här stunderna, det vet ni ju. Sovrummen i spanska lägenheter är ofta belägna i mitten av lägenheten för att det ska vara så svalt som möjligt. Det är också bra när det är fallas - det hörs liksom lite mindre där än här i vardagsrummet/köket där jag befinner mig och som vetter ut mot balkongen. Och då får jag ändå skatta mig lycklig för ägarna har satt in nya skjutdörrar med dubbelt glas. Tänk om det hade varit enkelglas...

Nu ska jag slå runt på en treo... När dotra vaknar blir det att fly ner till stranden - där smälls det inga smällare. 25 grader, sol, blå himmel. Det är ju rätt skönt, och ännu skönare känns det när man får färska rapporter från Malmö och Götet där det snöar, blåser och är allmänt jävligt på väderfronten. Konversationen med min moder lät så här alldeles nyss:
-"Jag har aldrig cyklat hem från jobbet i sånt jävligt väder. Det snöade och blåste och jag såg ingenting."
-"Varför hoppade du inte av cykeln och gick i stället?"
-"En äkta malmöit går inte, en äkta malmöit cyklar."

Japp, så är det - en äkta malmöit cyklar.