Nu kommer snart sambon. Han är på väg från Sables d'Olonne med fullpackad bil. Jag känner genast att det blir lättare att andas. Det är nu slutgnällt om svärmor. Hon är som hon är, jag är som jag är - vi får hitta ett sätt att umgås på som passar oss båda. Och jag får lära mig att räkna till tio och inte explodera. Nu är hon med dotra på en lekplats och jag är själv. Det är sååå skönt. Vilket säkert även hon tycker, för vem har påstått att jag är så vansinnigt lätt att ha och göra med? Va? Jag bara undrar? Efter vad jag har hört av mina vänner kan jag vara skrämmande, något jag själv finner skrattretande men samtidigt kanske möjligen i vissa fall under vissa omständigheter och när månen och solen och stjärnorna inte är i symbios eller när de är det kan förstå... Men å andra sidan, de som är kvar i vänkretsen som faktiskt är ganska stor är de som inte är så lättskrämda och som jag vet står vid min sida när jag behöver stöd. Utan dem vore jag intet. :-)tisdag 6 maj 2008
Slutgnällt
Nu kommer snart sambon. Han är på väg från Sables d'Olonne med fullpackad bil. Jag känner genast att det blir lättare att andas. Det är nu slutgnällt om svärmor. Hon är som hon är, jag är som jag är - vi får hitta ett sätt att umgås på som passar oss båda. Och jag får lära mig att räkna till tio och inte explodera. Nu är hon med dotra på en lekplats och jag är själv. Det är sååå skönt. Vilket säkert även hon tycker, för vem har påstått att jag är så vansinnigt lätt att ha och göra med? Va? Jag bara undrar? Efter vad jag har hört av mina vänner kan jag vara skrämmande, något jag själv finner skrattretande men samtidigt kanske möjligen i vissa fall under vissa omständigheter och när månen och solen och stjärnorna inte är i symbios eller när de är det kan förstå... Men å andra sidan, de som är kvar i vänkretsen som faktiskt är ganska stor är de som inte är så lättskrämda och som jag vet står vid min sida när jag behöver stöd. Utan dem vore jag intet. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ha ha, dom törs väl inte säga upp bekantskapen med dig av rädsla för att du ska koka deras kaniner eller nåt! ;-)
Allvarligt talat vet jag inte varför du känner att du behöver urskulda dig för att du inte drar jämnt med svärmor. Det hör väl til. Min man får inte ens bo över hos sin. Jag _får_ bo över hos hans (svärmor alltså) men vill helst inte.
Nej, just det, det har den överlevande kaninen berättat för dem. ;-)
Jag urskuldar mig nog för att jag känner mig taskig för att jag bara gnäller och tänker taskiga tankar. Det är ju ändå min sambos mor och hade han gnällt lika mycket på min som jag på hans då hade jag flippat ut, för MIN mamma är det bästa som finns och om någon av någon anledning ska gnälla på henne så är det jag som ska göra det, inte någon annan. Som barn till vederbörande har man rätt att göra det. ;-) Fast å andra sidan drog han ju härifrån och bosatte sig långt ifrån henne just för att han tycker att hon är jobbig och neggig. Hon har goda sidor också, tyvärr är hon fast i en negativ spiral och ända sättet för henne att ta sig ur den är att flytta till bebyggda trakter, eller mer bebyggda sådana än den här isolerade "byn".
får inte maken sova över hos sin svärmor? But why? Svärmors eller makens val? Nyfiken i en strut...
Och så ska det vara "enda" och inte "ända". Vad ända in i glödhetaste baljor skrev jag ett så försmädligt fel för???!!! Det härnder sot mur rä slälan... ;-)
Du, min morsa -- som numera heter barnas mormor eller bara mormor -- avskydde Maken nästan från första stund. De är ett typexempel på hur det blir när kattens språk tolkas av hunden och vice versa. Maken är mer behärskad och tar rätt mycket skit, men emellanåt rinner det över för honom. Så när mormor vaktar barna sker detta som regel när inte vi vuxna ;-) är med. Antingen är barna hos henne i den andra staden, eller också kommer hon hit och bor medan vi reser bort på nåt skoj. För lika usel som morsa och svärmor som hon är, lika underbar är hon som mormor. Inget snack om den saken.
Jag har stått ut med dig i 30 år så helt hopplös är du nog inte....
Kramar
Miss Gillette: Oj, det där låter lite halvjobbigt. Men ni verkar ha kommit fram till en bra lösning som funkar.
Max: Menar väl det. ;-) Kramar
Skicka en kommentar