torsdag 8 maj 2008

Fina fisken!

Vi grillade guldbrax i går. Det står i varje fall i mitt lexikon att dorade betyder det. Guldbrax. Vilket vackert och konstigt namn egentligen. Guld är vackert, brax bara underligt. Varifrån kommer det? Men så kikar jag in på Wikipedia och hittar en artikel om guldbraxen som egentligen heter guldsparid, Sparus aurata. Är det då samma firre? Ja, det verkar så om man tittar på bilden jag tog i går och bilden på den som finns på W:s sida. Och så hittade jag en fransk W-sida också, och visst är det samma fisk.

Den finns tydligen inte i Sverige. Synd, för den är fantastiskt god. Vi åt den jätteofta nere i Valencia. Den är inte särskilt dyr där heller, under 10 Euro kilot. Här kostade den 16, men värd varenda cent, det var den! Grillningen stod sambon och dotra för. Dotra som tyvärr har blivit sjuk och har hög feber lagom tills vi ska förbereda oss för hemfärd... Men hjälpa pappa att grilla, det kunde hon. Och när man grillar, då gäller det att vara allvarlig. Inte ett leende får skönjas, då riskerar man att inte tas på allvar som grillmästare.


Till denna fantastisk fisk avnjöts ett gott vitt vin och till efterrätt blev det Terrine de chocolat truffée à la fraise. Detta recept kommer jag att lägga upp senare - det är för gott för att missas! Men visst, de som inte gillar mörk choklad göre sig icke besvär. Ej heller bantningssugna... :-)

Nu håller vi alltså på att förbereda hemfärden till Malmö. Barnvagnens ena hjul har gått sönder och håller på att bli lagat av sambon, jag själv har packat väskan men har allt småplock kvar jo, den här gången gick det lättare eftersom jag inte har packat upp väskan jag hade sånt sjå med att packa nere i Valencia och sen måste jag jobba lite med en film jag har fått i mina händer till på tisdag. Dotra verkar vara på bättringsvägen, så om inte hennes feber stiger så drar vi efter middagen i kväll. Sweden, here we come!!!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Då ses vi snart i Malmö!

Miss Gillette sa...

Fisknamn är ju typiskt sånt där som är så svårt att översätta. Och även om man lyckas hitta ett namn på målspråket är det inte alls säkert att man lyckas överföra rätt associationer. I dåliga fall säger den främmande arten målspråksläsaren ingenting alls; i sämsta leder den tankarna åt fel håll.

Växtnamn likadant. Och - ja, listan kan göras lång, men nu hejdar jag mig.