Drömspel

Olivia och "Poeten" vid havet

I söndags eftermiddags var jag på teater. Eller film. Eller nej, det var teater men det var en underlig filmkänsla över det hela. Pjäsen var Drömspelet och huvudrollsinnehavaren Agnes var ingen mindre än min mycket goda vän Olivia Longo. Här frångår jag min princip att inte skriva namn i min blogg, men jag vill att ni lägger hennes namn på minnet. Jag tror minsann att hon blir något stort. :-) De andra i ensemblen känner jag inte, men alla gjorde strålande skådespelarinsatser.

Olivia med "det växande slottet",
Turning Torso, i bakgrunden under finalscenen.

Och varför var det då teater med filmkänsla? Jo, det var en vandringsföreställning där man var medveten om var de andra i ensemblen var, de som inte pratade just då. En kom cyklande då och då, någon dansade uppe på en stor sandhög, två stod och diskuterade matematiska problem... De var liksom med, man kunde följa dem med blicken. Svårt att förklara, men det blev lite filmkänsla av det hela.

Framme i Fagervik... Inte mycket fagert där inte.

Vi förflyttade oss runt om i centrala Malmö. Samling var på Lilla Torg, vid telefonkiosken. Första spelplatsen var på en innergård på Hyregatan. Sen gick vi vidare till gränden mellan hotell Mäster Johan och Stortorget. Därefter till en lokal på Djäknegatan. Sen var det paus med kaffe och pizzabullar/kanelsnäckor för en tia styck. Därefter gick bussen till Fagervik som låg nere i Dockan/Västra hamnen. Finalen var vid amfiteatern av gräs nere vid havet.

Publiken packades in i en liten söt buss anno sjuttiotal eller liknande.

Jag är oerhört stolt över min väninna Olivia. Det var första gången jag såg henne agera och det gjorde hon med den äran. Jag är väldigt, väldigt glad över att jag hann hem till sista företällningen av Drömspelet.

Här kan ni läsa en recension av pjäsen. Och här en annan.