Raclette i värme

I dag har jag för första gången ätit raclette utomhus i 25-gradig värme. Det är inte det första man tänker på att äta en solig dag, men det bestämdes för två dagar sedan när det regnade och var lite så där ruggigt. Bara tanken på raclette brukar få mig att jubla, men jublet kom lite av sig på grund av det fina vädret. Jag älskar verkligen raclette, men brukar äta det mest under höst och vinter och var därför lite skeptisk först. Men det var precis lika gott som alltid.

Svärmor hade alltså bjudit in sambons två kusiner med respektive. De är väldigt trevliga, särskilt den yngre av dem. Hon är jätterolig, snabb i käften. Den äldre är höggravid och pustade mest, men hon är trevlig hon också. Däremot gjorde hon något som jag avskyr att se: Hon rökte! Höggravid! Jag var tvungen att gå därifrån innan jag sa något riktigt oförskämt. Deras mor dog ung i lungcancer, det tycker man ju borde ha avskräckt dem från att röka, men icke. Att man tar ett litet, litet glas vin en gång så där när man är gravid må vara hänt, men att röka??? Nej! Tabu! Men nu ska jag inte sitta här och hetsa upp mig.

Några timmar efter att de hade gått ringde svärfar som är på väg hem från Spanien tillsammans med sambon. Då hade sambons Super Cinq pajat strax efter gränsen, så nu fick de vackert ta in på hotell och avvakta morgondagen. Sambon hade nog tagit några djupa andetag innan han ringde mig, för han lät förvånansvärt lugn. Den var nog lite väl packad, Superfemman (Renault 5, -89). Han sa att den gick på bakhjulen. Ja, det var väl därför bakaxeln pajade...

Men, kära vänner, vi anländer som beräknat ändå, och ni som passerar oss i sommar, säg till innan om ni är sugna på att käka raclette så fixar vi det. Vi har nämligen med oss vår raclettemaskin till Sverige. Nej, det är ingen smalmat, men attans vad gott det är!