Back to the roots

Hemma. Hemma som i Malmö. En stad som faktiskt är en av kärlekarna i mitt liv, även om jag är den otrogen med jämna mellanrum. En stad som mottog oss med ett strålande humör och fantastisk värme. En stad där jag har mina rötter, min mor, mina vänner. En stad som stoltserar med Sveriges bästa fotbollslag. Förvisso ligger de sexa just nu i Allsvenskan och förlorade mot ett av de hemska stockholmslagen i dag, men en gång himmelsblå, alltid himmelsblå och det gäller både i med- och motgång.

Resan hem gick bra. Det tog oss 13,5 timmar från Paris till Malmö via broarna. Inte inräknat pauser, men de var korta och få. Dotra sov mest hela tiden. Vi upplevde motorvägarna i Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland och Danmark. De franska kostar, de belgiska är märkliga och inte så bra, rätt skumpiga, de holländska stora och fina och med mycket reflexer, de tyska är...tyska och snabba och de danska är sega, särskilt efter de tyska. Lastbilarna är hemska oavsett var man är. De hindrar all trafik bara för att tjäna en lastbilslängd!

Dotra passade på att vara sjuk inför resan. Hög feber och förmodad halsont. Vi tvekade lite. Skulle vi åka eller inte. Ringde till mor och bad henne ringa sjukvårdsupplysningen. Damen där tyckte gott vi kunde åka. Det kvittade om hon sov i sin säng eller i bilen men om hon fortfarande hade feber dagen efter skulle vi gå till läkaren. Givetvis hade hon det. Jag ringde från autobahn. "Hej! Har ni en akuttid till min dotter i eftermiddag?" "Ja, men kan du inte komma nu?" "Nja, jag står på autobahn och vi har cirka fem timmar kvar innan vi är hemma..." Vi fick en tid till 14.40. Vi kom fram 13.30. Snyggt jobbat, va? Fick än en gång uppleva den "effektiva" vårdcentralen. Vi var i tid, en kvart före. Hade i åtanke gången jag blev utskälld när jag var två, 2, minuter sen... Vi fick vänta i ytterligare 15 minuter innan vi fick komma in. Sen skulle det tas ett halsprov på dotra. Det gick superfort för det var bara vi där. Resultatet var klart efter 4 minuter, men det var inte läkaren. Hon hade kaffepaus och den drog ut på tiden. Till slut gick hon som hade tagit halstestet in och sa till henne. Jag var riktigt irriterad då, men höll för en gångs skull tyst och tog emot informationen - ett virus, ingen bakterie - och gick sen under tiden som jag räknade till tio flera gånger om...