Det finns inget dåligt väder, bara...

I dag var regnet tillbaka, detta fantastiska regn som ger liv, färg och doft till världen. Tittade ut när ljuset återvände och jag redan varit uppe i 1-2 timmar. Då skiftade himlen i olika gråa nyanser, gatorna var regnvåta och det doftade sommarregn. Det regnade dock inte, märk väl. Eftersom jag var barnvaktslös fick dotra följa med på morgonpromenixen med galna hunden, en timme tidigare än vanligt. Kom ut på gatan, tog ett djupt andetag och ansiktet sprack upp i ett stort leende. Sommarregnsdoft!

Jag fortsatte mot den så kallade skogen som är precis innan stranden. Alltså, det är en smal strimma av tallskog, men egentligen kan det inte kallas skog även om man kan lite låtsas att det är det när man går där inne, men det är så mycket skog man kan få här i Valencia. Nu finns det mycket skog i bergen bara ett stenkast härifrån, men just här, där riset odlas, är skogarna få. Inne i skogen var det en fullkomlig explosion av dofter. Tyckte mig skönja bl.a. jasmin bland dem alla. Vi traskade på. När vi kommit halvvägs öppnade sig himlen... Tror ni att jag hade tänkt på att ta med mig regnskyddet till vagnen? Ickesanicke. Det låg på hemlig plats i lägenheten. Jag var tvungen att springa mot hemmet. Då jag inte idkar löpning särskilt ofta p.g.a. dålig rygg var det ingen rolig upplevelse. Regnet struntade jag i. Sen när dödade lite regn en? Däremot löpning, det är en farlig sport... ;-) När regndropparna blev större än folkabussar såg jag mig nödd och tvungen att hitta ett träd som kunde sträcka ut sina skyddande armar över oss. Och var fanns det när jag som bäst behövde det??!! Jag hittade ett till slut dock, men där under var det så mörkt att dotra fick skrämselhicka som uttryckte sig i skrik. Det var bara att jogga vidare...


Nästa utgång var efter förmiddagssiestan. Det regnade inte, men vis av erfarenheten från morgonen tog jag på dotra hennes galonkläder. Tack och lov för galonkläder! Det är dock något som inte finns här nere. När det regnar i Spanien stannar barna inne, så det så. Min väninnna, den enda här i El Saler, kom ut och tog en röka på sin balkong, fick syn på mig och vinkade. Sen pekade hon upp mot himlen och förklarade med tecken att hon och sonen inte gick ut för det regnade. Regn?! Ha! Det var några små droppar, inte mer. Dotra sprang runt och hade jättekul. Jag drog huvan över huvudet och följde efter henne. Det var liksom inte kallt, det var runt 20-25 grader, så ni förstår att jag som svensk skakar på huvudet åt spanjorerna som helst inte går ut om det regnar eller går under tio plusgrader. Säga vad man vill om det svenska klimatet, men man lär sig att gå ut i alla slags väder utan att knota. Man är ju så illa tvungen, annars kommer man aldrig ut...

Sista utgången var den sedvanliga kvällspromenixen. Dotra, galna hunden och jag. Det regnade inte och värmen hade torkat upp det mesta av fukten. Trots det drog jag på dotra galonbyxorna och letade fram regnskyddet till vagnen. Man vet aldrig, vädret kan ju slå om... Nu gjorde det givetvis inte det. Solen tittade till och med fram. Det blev sandstrandslek och lek i den så kallade skogen. Som avslut blev det lekplatslek med polaren och eftersom det nu inte regnade så var det faktiskt en hel del ungar där, den ena sjövildare än den andra. Dotra var dock den enda iförd galonbyxor...