Jag skulle behöva dunderhonung nu,den som bara farmodern till
världens starkaste björn kan göra.
fredag 18 april 2008
Att ligga efter
Jag ligger efter. I allt. Utom i att umgås. Det brukar jag annars ligga efter i eftersom tillgången på folk att umgås med brukar vara ganska så dålig, för att inte säga obefintlig. Nu har jag dock umgåtts mycket och det fortgår än. Först hade vi fint svenskt besök och nu har vi fint franskt besök. Det är kul. Superkul. Men jag ligger efter. I bloggandet. I läsande och kommenterande av bloggar. I läsandet av min senaste bok i bokhögen (jag vet alltså inte om den är bra än eftersom jag bara har kommit tio sidor in...). I att ha koll på finanserna. Jag ligger efter. Det känns lite stressigt, men samtidigt är jag för trött för att känna mig stressad. Alltså ligger jag även efter i sovandet. Det tar jag igen snart. Det måste jag, annars kan jag inte tänka klart och inte göra bra ifrån mig i jobbet och umgänget. Då blir jag snarstucken och vem vill umgås med en sån???
Jag skulle behöva dunderhonung nu,
den som bara farmodern till
världens starkaste björn kan göra.
Jag skulle behöva dunderhonung nu,den som bara farmodern till
världens starkaste björn kan göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Å, så _skönt_ att höra att jag inte är ensam om att ligga efter, särskilt med jobbet. Även här har det varit många utlandsbesök, väninnor i kris som behöver prata av sig, gymmande, födelsedagsinbjudningar - och dessutom sover jag plötsligt dåligt & vaknar tröttare än när jag la mig.
Jag tror emellertid att det hela blir ännu värre om man får skuldkänslor, så jag tar det med en klackspark och bestämmer mig för att jag ska lägga om prioriteringarna nästa månad. Gör detsamma, tycker jag, och njut av att bara umgås resten av april.
Kram
P.S. Apropå bloggar börjar jag tappa geisten lite, för det verkar knappt som nån läser den...
Håll ut! Ju mer man skriver, desto fler är det som läser en. Vill du få ett hum om hur många som går in på din sida och läser, så ladda hem ett program som räknar antal besökare. Jag har Statcounter: http://my.statcounter.com/project/
Det är kul. Jag skriver oavsett om det är nån som kommenterar eller inte. Det är roligast om nån kommenterar, självklart, men samtidigt så är det ju ett sätt att skriva av sig. Skriv på, kära vän - jag gillar att läsa det du skriver. Bara så att du vet. :-)
Kram
balance: Ha ha -- hur en god spiral blir en negativ, som vänds till en god spiral när den kommit ner till botten...
nina: Om man skriver för att bli läst av andra är det såklart motigt om man tror att ingen läser. Men som balance påpekar kommenterar de flesta inte. Och själv kan jag tillägga att ju fler bloggare man kommenterar hos, desto mer läst blir man. Dels känner många att de vill kommentera tillbaka av artighet (alla vill väl ha kommentarer, man vet ju hur det är) och dels hamnar ju en länk till din blogg i deras kommentatorsbås, och den vägen händer det allt att folk upptäcker nya bloggar.
Själv tycker jag det är kul att bli läst och kommenterad, men jag skriver primärt för min egen skull och för mina barns. Jag uppfyller så att säga mitt syfte i och med att jag publicerar mig.
Spiralen är nu på uppåtgående igen. ;-)Och nedräkningen för "Lämna Valencia" har börjat. Om en vecka drar vi.
Skicka en kommentar