måndag 28 januari 2008

Dammråttornas dröm…

…är en dammsugare som inte suger eller en som suger för mycket. Vår familj är stolta innehavare av bägge slagen. Den som suger för att den inte suger finns här i Spanien, den som suger för att den suger för mycket finns i Frankrike. Den som suger lagom finns – givetvis – i lagomlandet Sverige.

Hur kan då en dammsugare som suger för mycket vara fel? Jo, för munstycket suger sig fast som en annan bläckfiskarm mot golvet och hur man än försöker kan man inte vinkla upp det och liksom lura in det som behövs sugas upp. Resultat: Smutsen skjuts framför och hamnar längs med någon vägg. När det gäller den som inte suger behöver jag inte ens förklara. Den låter däremot. Mycket. Man hör bara den och inget annat. Men det är mycket väsen för ingenting. Men enligt sambon är den sååå bra för den är påslös. Förvisso ett plus, men vad hjälper det när smutsen inte sugs in???

I stället för att bråka, och köpa ännu en dammsugare – vi har ju faktiskt tre -, sopar jag numera golvet. Med en hund som fäller infernaliskt mycket och det faktum att vi bor 8,5 minuter från stranden, så behövs det sopas ungefär varje dag. Men jag tar det i etapper – halva lägenheten ena dagen, andra halvan nästa dag. Eller: Norra flygeln först, sen södra. Och det är bara att inse faktum: Mot dammråttorna har jag ingen chans med en sopborste, så se – även jag är en dammråttas dröm!

Min allra sötaste smutsindragare

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vi har valt att införliva dammråttorna, eller ullmössen som vi kallar dem, med familjen och ser dem numera som små husdjur. Vovven (som ej kan skyllas för dem, han fäller inte ett hårstrå) leker med dem ibland.

Balance sa...

Har ni byggt små kojor till dem? Om inte så är det på tiden att göra det. Ni har ju en jättefin uteterrass och Vovven ett jättefint hus - varför diskriminera ullmössen? ;-)

Anonym sa...

Så söt hon är, skall bli kul att se henne live i februari

Balance sa...

en ulv i fårakläder... och bara ett år! Var ska det sluta? ;-) Fast visst, söt är hon, det kan jag hålla med om, partisk som jag är. :-)

Miss Gillette sa...

Sopborstar är banne mig underskattade. Men det är för att man är så van att dammsuga att man liksom inte kan komma på att det faktiskt finns sopborstar också. Det var sent ifjol som jag äntligen köpte en till entrén, som _måste_ fås fri från sand och grus för att detta inte ska dras kring i resten av huset. Jätteenkelt att ta fram borsten, sopa ihop lorten, öppna ytterdörren och ut med det. Mot att släpa fram dammsugaren som är åbäkig och väsnas och ändå inte får upp allt -- då blir det ju inte av.

a-l: Ullmöss! *fnissar*