Halloween

Jag har för första gången i mitt liv varit med i ett Halloween-tåg. Det var en ny upplevelse. Hade jag inte haft dotra, 21 månader, så hade jag aldrig befunnit mig i det där tåget. Nu var jag där, övertalad av en nyvunnen svensk vän här i Sables. Hon tipsade mig om det i förrgår och lånade t.o.m. ut utklädningskläder till dotra. Eftersom jag själv inte är så glad i att klä ut mig var det föga förvånande att dotra sa bestämt "Non!" när jag tog fram dräkten, en tigerdräkt, och för att understryka det sa hon i nästa andetag lika bestämt "Nej!". Hon är inte dum, det gäller att ta fram det tunga artilleriet och uttrycka sitt avstånd på bägge språken. Den icke-så-maskeradvänliga modern log inombords och tänkte: "Det är min tös det." Utåt sett anlade jag en beklagande min och krystade fram nåt om att nästa år kanske, när hon är lite större... Det enda hon gick med på var en tiara som hon sprang med i ca 5 minuter.

Men det var ändå kul att vara med i tåget. Det gjorde att jag kände att jag liksom lite hörde till stadens invånare. Sen att vi tog en avstickare, dotra och jag, och stannade till vid fontänen där Mövenpickglasståndet är och tog varsin glass (nu ler säkert min mor nöjt när hon läser det här), en strut med jordgubb och en strut med hasselnöt, efter bara fem minuter och sen stannade där tills tåget vände tillbaka igen, det var nästa oundvikligt. Med tanke på att termostaten stod på knappa 7 plusgrader så var de förvånade blickarna ganska många. Själv var jag ganska nöjd, för när det är så kallt så smälter inte glassen och man slipper en nerkladdad jacka. Sen att den jackan ändå åkte in i tvätten när vi kom hem berodde på dotras huvuddykning precis vid en vattenpöl. Hon hade jord och gegga upp över öronen. Yiii-ha!



Många hade ansträngt sig väldeliga med utklädningarna, däribland min nyvunna vän och hennes familj. Sen fanns det en liten goding som var på pricken lik Jack Sparrow. Kunde inte låta bli att ta en bild. Vågar dock inte svara på om det är en pojke eller flicka under förklädnaden, men halledosingen vad söt h*n var!



Halloween slutade med att det knackade på vår dörr och utanför stod några av stans ungdomar och ville ha godis. De fick godiset som dotra hade fått av en något överförfriskad man innan tåget satte igång. Än så länge har dotra inte koll på vad godis är, så den här gången gick det. Nästa år, när dotra är större, går det kanske inte lika lätt...