I väntan på raclette...

...sitter jag här i vårt vardagsrum/entré. Vårt hem är primitivt, rustikt och faktiskt ganska mysigt. Se där, vilka säljargument! Primitivt... Nja. Rustikt... Njo. Mysigt... Ja! Och huset är sålt. Första, andra, tredje... Närå, jag gillar det. Det enda jag inte är så förtjust i är fukten. Det är ett stenhus vid havet med noll isolering av något slag. Jag har lovat bilder. De kommer. En dag.

I kväll ska det inmundigas raclette, denna fantastiska maträtt bestående av ost, ost, ost, charkuterier, potatis och sallad. Mmmums! Vår raclettemaskin är i Malmö, så vi fann ingen annan råd än att köpa en och ha här också. Det går inte att vara utan, särskilt inte på hösten och vintern. Finns inget mysigare än att samlas runt bordet och äta, snacka och hygge sig. Fast nu visade det sig att en av vännerna hade en hemma, så vi slapp köpa en. Lysande! Grabbarna får fixa käket, jag bloggar och dotra kollar på "Loranga, Masarin och Dartanjang" för femtioelfte gången. Det är kväll, fredag kväll, i Sables d'Olonne på franska Atlantkusten.

La Chaume är det ni ser i bakgrunden.
Där bor vi.
Båten som ligger förtöjd precis framför
är le passeur, båten vi tar för att åka över
hamninloppet till själva Sables d'Olonne.

Livet här är ganska bra faktiskt. Dotra går på dagis tre-fyra förmiddagar per vecka. Det är lysande. För att ta oss dit åker vi båt, bateau, och det är ett ord dotra bemästrar till fullo. På franska, inte svenska. Hon pratar en del nu, bildar tvåordsmeningar i stil med: "Pappa 'obba'", och det är givetvis "Pappa jobbar", det förstår ju alla. Hon pratar ovanligt mycket tydligen för att vara tvåspråkig och bara 21 månader gamla. Jag är sååå stolt, särskilt med tanke på att jag själv med bara ett språk inte började prata förrän jag var 3 år... Mor och far trodde det var nåt fel på mig, men sen kom det i en enda lång svada och det har inte slutat än. ;-)

När det inte är dagis, som på onsdagar när det är stängt..., då åker vi till en öppen förskola, La Marelle, där dotra leker och jag pratar med de andra mammorna. Fast hittills har jag inte träffat nån som jag tyckt att "Henne tar jag gärna en kaffe med", i stället är det två av ledarna som jag gillar bäst, men de är inga som direkt inbjuder till en förfrågan om att ses utanför La Marelle. Tiden springer iofs iväg, så jag har inte tid att ta en kaffe. Vi fyller dagarna med promenader med galna hunden, antingen vid havet eller i skogen, eller så är vi bara hemma eller så åker vi till en av stadens två lekplatser... Det är inte heller här som i barnparadiset Sverige. Precis som i Spanien är lekplatser ganska ovanliga. Men vad gör det när man har böcker och pennor hemma och naturen fylld med massor av spännande saker. ;-)

Dotra hälsade på sin faster på förskolan hon jobbar på
och blev målad. Sen bättrade hon på målningen
genom att själv lägga till olika färger på ena kinden...