Donationer och ätpinnar

Nu tänker jag skriva om två saker som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen organdonation och miljön. Två vitt skilda ämnen, men ack så viktiga båda två.

För att börja med den förstnämnda så är organdonationer något som är oerhört viktigt och det behövs fler donatorer. Sverige har ett donationsregister där man anmäler sig om man tar den livsviktiga ställningen att man vill donera sina organ och vävnader efter sin död. Jag har ända sen jag var ganska ung varit bergsäker på att jag vill donera allt som går att donera till någon som behöver det, om det nu är möjligt. Frågan högaktualiserades när min far behövde ett nytt hjärta för drygt fyra år sedan. Nu var det tyvärr så olyckligt att även om det hade funnits ett organ så hade min far inte kunnat ta det. Hans andra organ var för sjuka och skulle inte klara av det. Två år senare fick en mycket nära vän till familjen en ny lever i allra sista sekund och är nu på väg tillbaka till sitt gamla jag. En fröjd att se! Nu har frågan dykt upp igen i form av en medbloggare där ute som skriver om sin son Abbe. En fantastiskt fin blogg om en riktig kämpe med medfött hjärtfel. Jag vill göra som Abbes pappa och uppmana alla som ännu inte har gjort det, att gå in och anmäla sitt medgivande till att donera sina organ. Det förenklar proceduren avsevärt och sparar värdefull, livsviktig tid om man vet vad den avlidne hade velat i stället för att den sörjande familjen måste ta ställning till det när det enda de vill göra är att sörja.

Och när det gäller ätpinnar, så är det ätpinnar av trä jag uppmanar till bojkott av! Jag översatte häromveckan en dokumentär som gjorts av Mattias Klum och Folke Rydén, Expedition Linné. Där berättade de om att det för tillverkningen av engångsätpinnar går åt 25 miljoner träd per år! Och enbart i Kina fälls det 70 000 träd per dag för att tillverka dessa pinnar som används en enda gång! Det är upprörande minst sagt! Träden behövs för den biologiska mångfalden, för vår planets fortlevnad, och jag uppmanar till att bojkotta ätpinnarna. Om ni äter mycket sushi eller annan asiatisk mat där dessa pinnar bör/ska användas, skaffa då ett par lite finare i porslin eller nåt som går att diska och som inte bara slängs. Ha ett par i väskan om det är så att ni käkar ute på lunchen. Och uppmärksamma er lokala restaurang om hur det ligger till. De kanske lyssnar och slutar med engångspinnar och investerar i mer hållbara ätpinnar.