Fly me to the moon

Månen? Gärna! Men icke. Paris, eller utanför Paris, är det just nu. I väntan på mannen. Han kommer på lördag. Mer skriver jag inte om det. Jo, att här är fint väder, för det är det. Vansinnigt fint väder.

Däremot vill jag avhandla om hur en helt vanlig dag som ska bli en flygdag kan gå till.

Jag tillhör kategorin "hata packa". Men ni som har hängt med i bloggen vet det. Alltså väntade jag min vana trogen till absolut sista minuten. Vi skulle åka till flygplatsen i Köpendanmark klockan 15.45 cirka. Klockan 13.05 började jag packa. Det gick bra, vännen E kom förbi och var stöd och plocka-undan-madame. Såna behöver jag. Jag vet, det är patetiskt och jag borde gå i någon form av beteendeterapi eller nåt sånt så att jag lär mig att packa i tid och inhandla det som ska inhandlas i tid och ta ut biljetter och sånt I TID så att man inte plötsligt får syn på vad displayen på skrivaren säger och att texten säger att bläcket är SLUT och man måste iväg fort som fan till Kalle och Co eller vad de nu heter och skaffa nytt bläck och samtidigt som man gör det letar upp och köper den där rullväskan till dotra som man har tänkt att göra den senaste månaden, ja, ända sen vi sist var i Falkenberg, och där måste jag skjuta in att valmöjligheten på de här små rullväskorna för våra småttingar är bedrövlig. Antingen är de helrosa med en prinsessa eller så har de nån snubbe från nån annan galax eller nåt monster som ser argt ut på dem. Till slut hittade jag en som var rosa men även brun och gul och röd och grön och hade Nalle Puh på sig. Dotra blev överlycklig. Och ville absolut inte släppa den, trots trötthet, trots surhet, trots... Det är kärlek det!


Vi var väldigt tidiga och kunde checka in och dricka kaffe med mor i lugn och ro på Stjärndollarn. Inte för att man får mycket för lite där inte, tvärtom. Hutlösa priser! Men men, vad gör man när man inte har särskilt mycket mer att välja på. När min extrahand, d.v.s. min mor lämnat av oss vid säkerhetskontrollen började det "roliga" - ta oss lugnt och försiktigt genom säkerhetskontrollen utan att jag blir för stressad över att det är folk bakom som väntar på att jag ska få upp datorn ur datorväskan, lägga den och allt annat i olika små lådor, hålla koll på dotra som springer än hit, än dit, ta dodo ifrån henne så att den får röntgas den också och sen locka henne igenom bågen... Döm om min förvåning när det inte var nåt folk som kunde stressa mig, dotra höll sig vid mig och la dodo OCH nappen helt själv i röntgenlådan och sen alldeles självmant sprang igenom bågen utan att ens vänta på mig!

Sen kom delmoment "Vänta in boardingen". Det är inte så kul, för när man är ute i så god tid som vi var så kan det bli ett problem. Bäst är att vara precis i tid så att man går direkt till gaten och får gå på. Jag går alltid på och av sist. Det innebär att vi alltid väntar längst. Vid det här laget var dotra Dr Jekyll och Mr Hyde om vartannat. Say no more... Men det gick bra och väl ombord hade jag sån tur att jag kunde få ett säte där sätet bredvid var ledigt och längst in satt, visade det sig, en jättetrevlig rysk tjej. Dotra sov inte en centimeter, men det gjorde inget för hon var ändå vid gott mod, förutom när planet gick ner för landning och de gjorde en sån där lååång inflygning där locket för öronen verkligen håller i sig och kommer i olika grader. Jag föredrar de snabba inflygningarna som gör att dotra knappt hinner reagera på att det gör ont.

Väl nere var det "bara" den lååånga vägen från där SAS-planen landar till där man hämtar bagaget. Inga praktiska vagnar med plats för litet barn finns förrän man kommit fram till bagageutlämningen, så det var till att börja traska. Det gör iofs inget, eftersom det alltid tar jättelång tid innan väskorna dyker upp, för att inte tala om barnvagnen. När vi kom fram var utlämningen försenad och när den sen kom igång så lyste min resväska med sin frånvaro. Som tur är hann den dyka upp innan vi hade fyllt i alla formulär som ska fyllas i vid försnillad väska. Puh!

Utanför stod sambons föräldrar och väntade och vår sejour hos svärmor i dagarna fyra kunde ta sin början efter ca 1,5 timmes bilfärd.