On the Road

Jag har varit på turné. Jag gjorde måååånga mil, men trevliga sådana. Med mig hade jag dotra och svägerskan. Vi drog till Hufvudstaden där jag skulle på möte. Solen lyste hela vägen dit, hela tiden där och hela vägen hem. Hon har haft ofantlig tur, svägerskan, som har fått komma till ett soligare än soligast Sverige. Och varmt. Tur att vi har AC i bilen. Och tur att dotra är så bilvan och tycker att bil är helt okej att åka, för det blev som sagt mååånga mil = mååånga timmar i bilen.

Jag lärde mig saker också under turnén. På vägen upp lärde jag mig att om man har ett möte klockan 15 så räcker det inte att försöka lämna Malmö vid 7-snåret på morgonen. Om man åker själv och håller hastigheten någotsånär, så tar resan till Tjockhult ca 6,5 timmar med paus. Det skulle då ha inneburit att vi hade varit framme vid 14-tiden. Meeen...med en knappt 1,5-åring så fungerar inte de tidsbegreppen längre. Pauserna blir längre. Mycket längre. Det ska bytas blöja, mat ska intas och ben springas av. Jag kom 40 minuter för sent till mötet (ringde och förvarnade dock, lite hyfs har man väl. Tack, Uterummet, för hjälpen med telefonnummerna!) och hade på vägen lärt mig att en timme extra inte är nog med ett litet barn i bilen - man får ta i och räkna minst tre timmar extra.

Sen lärde jag mig hur man går tillväga när man får stenskott och måste byta vindrutan, hur det funkar med utländsk försäkring och att det faktiskt finns fyra (4) Carglass i Stockholm trots att försäkringsdamen i Frankrike påstod att det inte fanns en enda. Jag betalade inte ett öre, fakturan skickades ner till Carglass i Frankrike och sen skulle de lösa det med försäkringsbolaget. Försäkringar är bra, därför är det lite skrämmande att hemförsäkringen är en post som många unga sparar in på. Läste jag nu i veckan och hörde på radion och som nu helt osökt smög sig in här. :-)

Under själva vistelsen i Elstocolmo lärde jag mig också att för en gångs skull ta det lugnt och inte stressa runt och försöka träffa ALLA. Jag turistade med svägerskan och dotra, bodde hos bästisen M och söstra mi. Det var mysigt. Och gjorde att jag sen satt i skiten med den franska film jag hade dödslinje för i går...men det löste sig det också, det brukar göra det.

Sen bar det av till onkeln min. Han bor i Fårsjöhyttan i vackra Bergslagen. Vägen dit går över Örebro och för att ta sig dit tar man INTE vägen norrut ur Stockholm, särskilt inte om man som vi befann oss på SÖDER. Det tog oss en timme att komma ut ur storstaden. Tänk om jag hade kollat kartan och sett att vägen över Strängnäs var den rätta vägen. Där lärde jag mig det till nästa gång, precis som jag lärde mig något som jag egentligen redan visste: Att när man sen ska söderut igen så tar man INTE vägen över Götet, man tar vägen över Jönne!!! Där losade jag två timmar och mitt goda humör som försvann någonstans söder om Skara när jag tröttnade på att aldrig komma till en motorväg.

Det visade sig att dotra har en dubbelgångare i form av
åtta dagar äldre E som plötsligt kom gåendes
till lekplatsen på Nytorget på söder.
Ni skulle se filmen svägerskan gjorde med dem båda.
Kopior, säger jag bara. Samma rörelser, likadana "frisyrer", ja, lika allting.
Dock inte likadana ögon och näsa.
Tur det, annars hade jag verkligen börjat undra.

Nu har jag lärt mig alla ovanstående saker på endast fem dagar och det tycker jag är ett bra facit. Nästa gång lär jag mig något annat. Hoppas det blir något om färre mil och inga stenskott...