Malmö är vit, kanske inte hela stan men en ganska stor del av den. Och snorhal. Vissa gator har fått påhälsning av kommunens saltbil, andra inte. Min gata är en isrink. Det roligaste är att folk faktiskt envisas med att cykla på den ändå. Visst finns det en del torra fläckar, men isfläckarna bildar själva sammanhängande delen av den. Jag går och låter cykeln vila. Vintern är ändå snart över - redan på onsdag utlovas 10 grader. Då blir det blött i stället. För det ändamålet har dotra nu fått fodrade gummistövlar så att hon slipper vara ute i sina, förvisso jättefina, vinterkängor inköpta i Italien förra året som läcker som såll. De är gjorda för snövinter, inte regnvinter. Föräldrarna tänkte inte riktigt till först, men det gjorde till slut den ömma modern som hämtade ett ledset barn på dagis. Fröken A sa att dotra var kall om händerna för att vantarna var blöta. Det var inte sant, vantarna var torra, men när jag tog av skorna hemma så var hennes fötter dygnsura och iskalla. Och hon bara grät. Vi fick inte röra hennes fötter, så ont hade hon. De hade ju varit ute i en halvtimme och jag kan tänka mig att hon fick de där blöta fötterna ganska på direkten. Till slut fick jag in dem innanför min tröja och värmde på så vis upp dem långsamt. Där fick de stanna en låååång stund och under tiden höll dotra på och somna. En timme senare hade hon feber. Nu hängde förmodligen inte det ihop, hon hade nog nåt på gång ändå, men oj, vad synd jag tyckte om henne.
Vi är alltså hemma igen. Det är ljuvligt. Borta bra, men hemma bäst. Ja, jag vet, det bästa vore väl om vi helt enkelt stannade här för gott, men riktigt så enkelt är det inte när man är från två olika länder. Men det lär ju utkristalliseras så småningom var vi bosätter oss. Till dess har vi en bas här och en i Frankrike, compact living på båda ställena, men med tak över huvudet och stark kärlek så funkar allt.
Kameran har jag glömt att ta med mig på mina promenader, och det var väldigt synd i dag när det var så vansinnigt fint väder och hög klar luft. Särskilt luften syns väldigt bra på bild... ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag älskar Malmö men avskyr vintern i Malmö. Min kropp är inte gjord för malmöitisk vinter.
Vinter i Aspen eller valfri skidort i Alperna är härligt men inte här.....
Längtar redan till våren.
Håller med, men det har faktiskt varit okej nu de här dagarna när det faktiskt har varit kallt och inte blivit slask direkt. Men nu kommer värmeböljan igen. I morgon är det dags, sägs det. :-)
För att se den från den positiva sidan skulle du väl inte uppskatta Malmö fullt lika mycket om du inte var därifrån ibland. Och att importera en stackars fransman till det bedrövliga klimatet -- jag har full förståelse för att han vill ha en bas i varmare nejder också. Vem skulle inte vilja ha det ...
Miss Gillette: Jo, den gode sambon beklagar sig mer eller mindre varje dag. Jag kontrar med att han skulle ha tänkt på det innan och försökt träffa en spanjorska i stället för en svenska... Nu får han vackert uppleva Sveriges alla skiftande årstider, sommar som vinter. ;-)
Usch, stackars. Honom och dig. Fast när det är varmt och vackert blir det väl inte lika mycket knotande hoppas jag? Då kan man kanske rentav tycka att det är skönt att slippa leva som på en stekhäll?
Skicka en kommentar