Pall och glädje

I går låg jag pall halva dagen. Första halvan var det omöjligt, andra gick det något sånär. Inte lätt att vara kanonsjuk när man har en snart tvåårig dotra som pockar på uppmärksamhet. Länge leve siestan! Synd bara att den inte är längre än 2,5 timmar... Efter den satte jag henne bredvid mig i vår säng, med datorn framför och hennes nuvarande favoritfilm, Strawberry Shortcake, i dvd-läsaren, och där satt hon, mer eller mindre, i en timme till efter siestan. Då fick jag jobbat undan en film OCH även blundat lite. Till filmen fick hon pepparkakor och clementiner. Ingen dålig onsdagseftermiddag, eller hur? När sen äntligen sambon kom hem kunde jag göra klart den andra filmen OCH sova lite till. I dag mår jag mycket bättre, och det var ju ändå det jag visste i går: Oavsett hur kasst jag mår så kommer jag att överleva det och må bättre i morgon. Det gällde bara att hålla ut.

Och det blev lättare att hålla ut när man fick det enorma glädjebeskedet att Obama vann. Vilken grej, vilken otrolig grej! Amerikanerna har äntligen visat att de kan välja klokt och att de verkligen går och väljer. Bush har gjort så dåligt ifrån sig att det fanns liksom ingen annan väg att gå. Att välja McCain med den tokiga Palin vid sin sida hade varit ett stort steg tillbaka. Nu valde USA att gå framåt. Nu tror jag inte att Barack är en frälsare, men jag tror och är fullständigt övertygad om att han kan göra mycket gott och jag tror att han lyssnar och det är det viktigaste: En ledare måste lyssna på sitt folk. Och jag har nu suttit och läst Libération och deras specialupplaga om Obama och vilka som omger honom. Verkar vara bra folk. Att Al Gore är med gör att hoppet om att USA nu på allvar ser över klimathotet ökar. Det är synd att han inte tar över nu på studs, att det inte blir förrän den 20 januari. Och jag vill inte måla fan på väggen, men jag hoppas att han är sjukt skyddad, för tyvärr är hotet att han går samma öde till mötes som Kennedy ganska överhängande. Idioter med bössor finns det tyvärr gott om. Men nu så här, i glädjeruset, vill jag inte tänka på det, jag vill att vår värld visar sig från sin förnuftiga sida.

När liten blir stor önskar jag
att hon bor i en sundare värld än den vi har nu.