Dundergrip

Jag har fått en ny kärlek. Det är en grip, eller vad man nu ska kalla den. Man kan kila in den i trånga utrymmen för att hämta något som man har råkat tappa ner. Som jag hade gjort. Jag hade tappat ner en insexnyckel under altanens trätiljor. Av någon anledning stod jag där när jag skulle ändra sadelhöjden på min cykel. Givetvis tappar jag insexnyckeln och givetvis åker den ner under altanen. Jag hyste ingen förhoppning om att få tag i den, så små, taniga fingrar, för att inte säga långa, fingrar har ingen. Mitt hopp stod till Maken. Kanske hade han en magnet? Nope. Men, sa han, jag har något ännu bättre. Och hem kom han med den här...

Det här är alltså Dundergripen. När man trycker in den röda delen så åker det ut en liten klo, en gripklo. Ni ser själva de smala springorna mellan trätiljorna. Där tog den sig ner för att plocka upp min nyckel. Att göra det var lite som de där spelen på nöjesfält där man lägger i en peng och så ska man styra en gripklo och försöka få tag i vad det nu kan tänkas vara det finns i just den lådan. När jag fick tag och upp nyckeln dansade jag allt en liten glädjedans framför Miss Starshine, som såg något förvånad ut.

Och ovan ser ni den i närbild. Eller dem, faktiskt. Både Dundergripen och insexnyckeln.