Glas(s)klart

Allt är inte glasklart i den här världen. Rättare sagt, det är mycket som inte är glasklart. Det är till exempel inte glasklart varför SD valdes in i riksdagen. Det är inte heller glasklart hur regeringen, den nya, kommer att se ut. Hur vårt nya hem kommer att se ut inuti är inte heller glasklart. Inte än. Men det kommer. Först ska väggarna upp. Och taket. Sen har vi det stora dilemmat: Tulikivi-brasbakugnen, eller bakbrasugnen. Det är stort både bildligt och bokstavligt talat. Tulikivin väger 1700 kg och är 165 cm hög, lika lång och ståtlig som en annan, men något tyngre... För den oinvigde är Tulikivi-spisar en sorts spisarnas Rolls Royce, gjord av täljsten och med finskt ursprung. Här i Frankrike kostar den ca dubbelt så mycket som i Sverige, så just nu lutar det åt att vi köper den från Skånes bästa stad, Malmö, och fraktar hit den och låter återköparen här sätta ihop den åt oss. Men det är inte i hamn än. Vi vet inte om vi verkligen kan ha en och om vi kan ha en där vi vill ha den. Men fantastisk är den oavsett, det är i varje fall glasklart. Och skaffar vi inte en till det här huset så lär det införskaffas en till vårt nästa hus, var det än må vara.

Eftersom glasskiosken stänger den 10 okt
måste vi passa på vid alla soliga tillfällen
att inmundiga glass.
Mini håller Makens glass -
hon tyckte att han kunde ta
den lilla skeden
som egentligen var avsedd för henne.
Hon vill ju göra som syrran, ju!