Hoppsan hejsan!

Det var verkligen inte i går som jag var inne och skrev. Mycket har hänt... Nej, det har det faktiskt inte. Det enda som hände var julafton och den var väldigt lugn och väldigt trivsam. Juldagsmorgonen tillbringade jag på jourläkarcentralen och fick en ny liten penicillinkur i julklapp av il dottore. De gav mig något att inhalera där också. Mycket märkligt, men det hjälpte nog. Tror jag. Och fort gick det att komma till. Kanske beror det på att jag faktiskt var bland de första på plats.

Innan jul hade vi ett grandilemma. Jag hade en idé om att starta en ny tradition och ge mig av och hugga en egen gran med familjen på någon granodling vid Hörby. Så blev det inte. Dagarna gick och plötsligt var det dan före dan. Då tog sambon tag i saken och drog iväg till en stor växtförsäljare. "En gran ska vi väl ändå ha, för dotras skull", sa han. Och gran bidde det... En vit plastgran! Först blev jag lite ställd, men nu har jag vant mig och faktiskt kan jag inte tänka mig någon annan gran nu. Tänk så länge vi kan ha den. Och inte hugger vi ner dem som står i naturen. Jag är dock väldigt glad över att sambon inte tog en rosa eller en svart...

Julafton avlöpte som sagt lugnt och stilla. Nu laddar vi inför nyår som ska firas på snöigt och kallt ställe, närmare bestämt Sälen. Vi piper iväg med bilen på söndag kväll efter att vi har tillbringat lördagseftermiddagen och kvällen på ett frackbröllop. Ja, ni läste rätt: Ett frackbröllop! Vilket oskick att ha det. Det har väl ändå gått ur tiden, kan man tycka, men icke. Och de kör stenhårt på etiketten har jag förstått när de kollade med mig om sambon och jag var förlovade och i så fall hur länge. Mindre än ett år och man ska sitta bredvid varandra. "Japp", sa jag. "Vi är förlovade mindre än ett år, men vi har inga ringar. " Det är sant, men jag sa det mest för att vara säker på att sambon hamnar bredvid någon som pratar hans språk. Även om den blivande brudgummen en gång sa, det var en nyår för inte så längesen, att "vi pratar samma språk, bara olika dialekt, och förstår varandra alldeles utmärkt", vilket sambon glatt skålade för utan att ha en aning om vad skåningen hade sagt. ;-) Men sen när det gäller etiketten kan de se sig i månen om att alla följer klädtvånget till punkt och pricka. Det kommer att dyka upp både skinnbrallor, kråsskjorta och kvinna i frack. Brudgummen har nämligen en väldigt brokig samling människor i sin bekantskapskrets, de flesta totalt ointresserade av vett och etikett, så de gör lite som de vill ändå. Man kan väl säga som så här, att de som känner brudgummen är ganska förvånade över klädvalet. Det låg inte närmast till hands precis att det skulle bli ett frackbröllop, särskilt inte i december månad. Jag känner redan hur kalla mina fötter kommer att bli under promenaden från kyrkan till festlokalen. De ska nämligen vara i ett par högklackade skor med öppen tå... Och man kan knappast ha raggsockor på, för hur skulle väl det se ut???