Gick till läkaren i onsdags. Efter en liten undersökning av öron och hals och en sänka togs konstaterades 42 i blodsänkan, eller hur man nu uttrycker det. Det tydde på ett virus. "Gå hem och vila, finns inget att göra." Åkte till England dagen efter. Hostade som en galning, men tyckte ändå att det gick åt rätt håll. Pang! sa det på lördagen. Bihålsinflammation. Och det var den dagen som våra vänner gifte sig. Jag var med under bröllopet, men fick kasta in handduken efter bröllopstårtan. Låg i sängen på det fantastiskt mysiga hotellet redan halv åtta på kvällen. Engelska bröllop är tidiga, men riktigt så tidigt hade jag inte tänkt gå och lägga mig... Flög hem dagen efter. Ni som har flugit med bihålsinflammation vet vad det innebär... Inte kul, inte kul alls. I morse ringde jag vårdcentralen. Fick träffa samma läkare. Hon såg lätt bekymrad ut när hon såg mig där igen. Sänkan togs igen. Den här gången var den på 222!!! Sköterskan blev lite förvånad - jag hade nämligen ingen feber, men såna är vi i vår familj, vi har aldrig feber. Mycket märkligt, men så är det. Läkaren bleknade och skrev snabbt ut Kåvepenin, en riktig hästkur på 10 dagar. Den hade jag velat ha INNAN jag åkte till England. Men men... NU ÄNTLIGEN SKA JAG VÄL ÄNDÅ BLI FRISK!!!
När jag väl blir frisk, tänkte jag faktiskt återkomma med lite bilder och lite inlägg utan gnäll, för helt ärligt: vem är inte sjuk den här årstiden...? Men nu ska jag sova och låta medicinen verka. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Välkommen hem och krya på dig!
Usch, stackars dig. Se nu till att bli frisk lagom fort = överansträng dig inte så fort du börjar må lite mindre risigt, utan vila mer än du tror att du behöver.
Tack, vänner!
Och så får jag rätta till mitt språkliga misstag i min text: Det heter "bihåleinflammation" och inte "bihålsinflammation". Så nu vet vi det. :-)
Skicka en kommentar