On the right track

Det har vänt. Den förbenade sjukdomen börjar släppa greppet och jag börjar kravla mig upp ur det avgrundshål jag har befunnit mig i den senaste veckan. Världen är inte lika svart och smärtsam längre, den börjar ljusna och jag känner styrkan komma tillbaka. Den är inte där än, bara att gå med dotra till dagis får mig att andas flämtande, svettas ymnigt och känna mig yr, men vilken skillnad från i går! Jag önskar med hela mitt hjärta att varken jag eller någon i min närhet drabbas av någon hemsk sjukdom där man mår som jag har gjort utan att man kan göra något åt det. Må vi gå så friska vi bara kan genom livet!

Och så vill jag skicka ett stort tack till min mor, min älskade mor, som har ställt upp och hjälpt mig med att hämta dotra på dagis och underhålla henne några timmar efter det också, trots att hon inte har varit helt frisk hon heller. Je t'aime, maman!!!!

Två av mina absoluta favoriter här i livet,
dotra och mor.