onsdag 10 december 2008
En ny vän
Jag har fått en ny vän i min lägenhet, en vän som min mor har tjatat på att jag borde skaffa ända sen dagen jag flyttade in här i februari 2004. H*n heter Bosch och kostade mig fyra lakan, men det är h*n värd. Särskilt nu, sjuk som bara den som jag är, inser jag det magiska med att ha en sån vän, för vem pallar stå och diska när man bara vill krypa ner under täcket och sova bort det onda???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jaa! Grattis -- att ha diskis är underbart, och tro mig: förälskelsen djupnar till kärlek med åren. Jag var motståndare in i det längsta, men när jag läste att vår bänkdiskmaskin (eftersom vi var tvungna att få rum med den i det före detta vedskåpet fick det bli en liten) förbrukar 7 liter vatten per disk kapitulerade jag. Sju liter! Så lite handdiskar jag absolut inte samma mängd disk i! Jag riktigt seeer hur miljön bugar tacksamt för mig så fort jag är ute och knallar.
Ja, det är fantastiskt. Nu har vi en stor diskmaskin och den är A-klassad i alla tre miljödelarna de är klassad i och drar bara 13 liter per disk. Det tycker jag är väldigt bra. Dessutom är kortprogrammet bara 30 minuter långt. Perfekt! Mycket nöjd är jag. :-)
haha - visst är det sant? att diskmaskiner glädjer en såååå mycket mer än diamanter;)
krya på dig!
Skicka en kommentar