lördag 19 maj 2012

Just singing in the rain


Efter många månaders tystnad tänkte jag nu ta upp bloggtråden igen. Det händer ju saker hela tiden och det är omöjligt att ens försöka uppdatera er på vad som har hänt, så har ni inte regelbunden kontakt med mig, ja, då får ni stå ut med att inte få veta allt. Så är det. Men det kan ju vara kul ändå att vara halvmedveten om vad som händer min lilla familj och mig. Och om jag nu börjar skriva mer regelbundet igen, ja, då är ni snart i kapp.

I dag har vi till exempel varit på biltur. Vi skulle iväg och titta på en gammal vedugn som såg fin ut på bild men som visade sig vara så förstörd att tippen nästa vore barmhärtigt för den. Men ägaren klamrar sig nog fast vid hoppet om att kunna sälja den för 300 euros ändå... Nja, jag tror att han får tänka om. Han har tur om någon kan tänka sig att ta den gratis.

Efter det åkte vi till grannbyn. Där var det fest. I regnet. Jo, det regnade nästan hela dagen i dag och de drog vinstlotten och fick hällregnet som vi hade med oss från kusten. Jag har förresten inte sagt vart vi åkte. Vi åkte till området strax söder om Saumur, där det vimlar av små slott, stora slott och vingårdar. Grannbyn heter Montreuil-Bellay. De har ett stort slott. Monsieur och jag var i samma by för två år sedan när vi var ute på en tvådagarstur på tu man hand. Vi gick därför till samma restaurang* som vi hade varit på förra gången, men den här gången blev vi besvikna. Dyrt och väldigt små portioner. Däremot gjorde döttrarna oss stolta genom att inte falla ihop över att de inte fick pommes frites**, utan fick skinka, getost och äpple i stället. Och glass till efterrätt. Så klart.

Slottet i Montreuil-Bellay
Efter den halvmisslyckade lunchen åkte vi vidare mot Saumur, men av någon anledning ville inte bilen dit. Det kan ha berott på hällregnet. I stället vände vi om och påbörjade resan mot kusten. Jag tyckte dock att det vore väldigt synd att inte köpa med sig lite vin från detta vindistrikt när vi nu ändå var där - det tar ju ändå 2 timmar att åka dit - så vi stannade vid första bästa, och öppna, vinslott. Där provsmakade vi vin (en provsmakning räcker, för trots att man på sin höjd får i sig två fulla klunkar vin så lär de kännas efter tredje provsmakningsstället...) och fick med oss tre lådor av ett torrt och ett sött vitt vin. För er som inte har smakat Coteaux du Layon, så rekommenderar jag det varmt. Gott som fördrink, till förrätten eller desserten. Ett sött vin med härliga smaker.



Familjen tuffade vidare, men kände sig nu nödd och tvungen att stanna till vid en antikhandlare/loppis. Där hittade vi en vattenkokare för en spottstyver, nästan helt ny. Det var ett kap, för jag har varit på väg att inte bara en gång utan flera gånger torrkoka kastruller och det vet man ju vad det kan leda till. Jag sätter på tevatten och går sedan därifrån, sätter mig och jobbar och en halvtimme senare kommer jag på att jag har gjort det och då är allt vattnet oftast borta... Livsfarligt! Men nu har jag alltså en vattenkokare igen. Och töserna fick var sitt mjukisdjur innan vi gick av damen bakom kassan.

En som blev glad när vi kom hem var hunden. Den galna. Hon är skadad och går runt med tratt på huvudet. Stackarn. Men Miss Sunshine tycker att det är kanon, för hon får följa med ut och gå med henne och då även hålla i kopplet. Hunden brukar nämligen alltid få springa lös i skogen eller på stranden, så det är ju klart att det är spännande att få hålla henne och känna sig stor.
Vem går ut med vem egentligen?
Trots regnet var det en jättekul dag - vi var ju borta från Hålan en hel dag!!!  :-)




* Restaurang och restaurang... Hon serverar sallader eller sallad med toast. Allt är ekologiskt och det gillar jag väldigt mycket, men när portionerna är så små att jag knappt ens märker att jag har ätit, då blir jag sur, särskilt när de kostar 12 euros. Och när hon kallar skakad mjölk med kakaopulver för "chokladsås", då blir jag ännu surare. Nej, vi återvänder inte. Jo, kanske för att dricka hennes fantastiska äppeljuice och goda kaffe.


**Pommes frites är något som vi äter väldigt sällan, även om vi faktiskt gjorde det hemma i går kväll, men annars så får de det mest när vi är på restaurang, vilket vi är väldigt sällan, så när Miss Sunshine fattade att vi skulle på restaurang, då stod det plötsligt "POMMES FRITES skrivet i eldskrift framför henne. Men tji fick hon.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är förfärligt orättvist att du har så nära till alla dessa franska slott. Förfärligt. Orättvist.

Balance sa...

Ja, det kan man ju tycka. Och särskilt du får lov att tycka det. Men det finns ju lösningar på allt. Ett är att flytta närmare slotten. Bara så där alltså. Alltså. Bara.