write wrote written

Anmälde mig till en skrivarkurs på Kristinebergs folkhögskola och har nu fått bekräftat att den blir av, så nu ska jag lära mig att skriva och i slutänden bli hyllad författare som nämns bland övriga stora namn när Nobelpriset i litteratur ska delas ut. Storhetsvansinne lider jag...inte av. Alls.

Nåväl, de vill att man tar med sig egna alster. "Jag har inga", sa jag till mor min. "Ta nåt från bloggen", svarade hon. Hmmm. Ta nåt från bloggen... Ja, men vad? Jag skriver ju inget särskilt egentligen, bara lite ditten och datten om just ditten och datten. Det blir det inga Nobelpris av, så mycket kan ju även en med noll storhetsvansinne räkna ut. Så vad göra? Sätta sig ner och försöka författa något enastående som kommer att hänföra varenda en av mina 13 medkursare? Inte ta med någonting och låtsas som om det regnar? Skylla på att hunden/katten/fiskarna åt upp alla alster jag någonsin har skrivit?Jag önskar att jag kunde säga att de är många...

Hur kommer det sig då att jag ska gå på den här skrivarkursen trots att jag inte har ett enda vettigt alster att visa eller läsa upp? För att alla andra gör det? Det är ju rätt inne att gå på skrivarkurser och försöka bli en ny Läckberg. Vilket i sig är rätt märkligt, eftersom Läckberg inte är så väl ansedd i de finare salongerna. Jag tycker dock att hon skriver bra, men man gör bäst i att inte syna detaljerna i sömmarna. Det gjorde jag i den senaste av henne jag läste (minns ej vilken) och det var då jag slutade läsa henne, men fram till dess slukade jag dem utan att skämmas. Men eftersom jag i framtiden helst ska ingå i den fina Nobelsamlingen, då får hon förpassas till "skämsfacket". Nu är det inte därför jag går på skrivarkursen. Nej, jag går på den för att jag vill göra något annat, något nytt, och bredda mitt skrivande och våga införliva nya ord och vändningar som jag förr inte har tänkt på, eftersom det i mitt jobb inte finns så mycket möjlighet till att svänga sig med nya vändningar. Filmer, serier och dokumentärer är sällan fyllda med någon djupare prosa, förutom olika citat av kända, oftast avlidna, författare, och de finns det oftast vedertagna översättningar av, så där kan man inte heller svänga sina lurviga som man vill.

Skrivarkursen är för mig ett steg på väg mot mitt nya liv som består av... Ja, det vet jag inte än, men det kan ju inte vara fel eller slöseri med tid att gå på den. Dessutom träffar man nya människor och det är också väldigt berikande på alla sätt och vis. Tänk om det helt enkelt slutar med att jag skriver en hel bok om min skrivarkurs på Kristinebergs folkhögskola? Jag har ju lyckats fylla en bloggpost med den, utan att den ens har satt igång.