last minute

Varför väntar man alltid till sista minuten? Varje år är det samma visa inför mötet med Revisorn: Kvällen innan vi ska ses tar jag fram Pärmen med alla Papper i. Sitter de i ordning? Nope. Inte det minsta i ordning. Detta trots att jag lovat Revisorn att jag ska sätta in den gångna veckans papper i pärmen varje fredag så att jag på slutet av året bara kan ta pärmen och på lätta steg och utan påsar under ögonen ta mig till Mötet. Det lovar jag varje år. Det har snart gått åtta år och än har ingen förändring skett. Jag sitter fortfarande kvällen innan och sorterar. Konstigt nog gick det ovanligt smidigt den här gången. Jag hade nämligen sparat alla Kvitton och kunde snabbt (nåja...) och enkelt (ganska...) hitta dem och sortera dem i rätt månad. Tror jag. Ja, ni ser, inte många rätt där inte. Särskilt inte vid denna sena timme. Och inte efter att ha fått stora skrämselhickan när allas vår Anja höll på att köra ihjäl sig i OS-störtloppet i Whistler. Tack och lov gick det bra. Det tror jag minsann det gjorde även med alla mina Papper i min fina Pärm (som nog är i minsta laget, men om man sätter sig på Pärmen så stängs den...)

Och nu över till en helt annan sak... Jag har ju varit ganska frånvarande här sen i november. Det har sina randiga och rutiga skäl. Ett av dem har varit trötthet, ett annat inspiration - det förstnämnda har jag haft, och har, en masse och det sistnämnda har lyst med sin frånvaro. Nu hoppas jag dock att situationen ska bli den motsatta, att tröttheten ska försvinna och inspirationen vinna mark. Vi drar till Frankrike och där hoppas jag att det infinner sig, stadiet jag just nu önskar mig så det gör ont.

I'll be back, som Kaliforniens guvernör sa på den tiden han kallade sig för skådis...

Var på tjejhelg i Sälen v.5.
Så här såg det ut i Tandådalen.
Vackert så det förslår.