worst week of my life...

...var väl i och för sig inte den en och en halv vecka som precis passerade, men den var jobbig, det var den. Monsieur drog till en liten ö i Engelska kanalen, jag blev kvar hemma med Miss Sunshine, Miss Starshine, Galna hunden och svärmor. Den sistnämnda åkte hem efter några dagar och kvar var således jag och resten av gänget. Ensam i en stad där man känner några få, varav en är hemma i Norge just nu, en annan har sin brorson från England här, en tredje är bortrest och en fjärde jobbar, då är det inte helt lätt med en 14-månaders som helst bara vill träna på att gå, helst med hjälp, och en motsträvig 3,5-åring som inte riktigt förstår varför pappa drog till Tonton Y:s ö utan henne och varför mamma har nerverna utanpå på grund av jobb som måste göras när småttingarna sover...påspätt med att när man ska gå ut ska alla med ut, inklusive hunden! Miss Sunshine och jag var på kollisionskurs från dag ett till dess att jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att det faktiskt var jag som var den vuxna personen och då borde uppföra mig bättre (med hjälp av peptalk från olika håll... Tack, Mulle! & Merci, cheri, l'amour de ma vie.). När jag lugnade ner mig och stoppade in alla nerverna som låg utanpå, ja, då lugnade även Miss Sunshine ner sig. Magic!

Under den här tiden har vi även varit avskärmade från världen på grund av att internet slutade fungera, bildörren på Miss Sunshines sida har inte gått att öppna, jag bröt av nyckeln till skåpet i köket där alla tallrikar står och min sista kontaktlins gick i två bitar i ögat under morgonpromenaden i skogen med hela gänget så att jag fick köra hem blundandes med ett öga...

I morgon drar vi till La Rochelle och hämtar hem Monsieur. Hade jag kunnat, då hade jag dragit en vecka SJÄLV någonstans, men nu är det bara att förbereda bilresan hem till Sverige för tömning av lägenhet. Kanske blir läge för en ny "worst week of my life"-inlägg inom en snar framtid... ;-)