Det var en gång en vitrysk pojke på fyra år som for med mor till Norge där far violinspelaren väntade efter att ha hoppat av. Nu, 23 år gammal, vann han Eurovision Song Contest och mitt och min familjs hjärta. Ja, jag har köpt låten för nio kronor och den spelas flera gånger per dag i vårt hem just nu och varje gång går både sambon och jag runt med fåniga leenden.
Att vi ens tittade på Eurovision Song Contest beror på en blandning av tradition och graviditetesimmobilitet. Sambon har varit så illa tvungen att hänga på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
den sätter sig i huvudet och man går runt och nynnar den konstant. toxic.
Skicka en kommentar