Surt sa degen

Nu är det spännande. Jag har nämligen satt en surdeg för första gången i mitt liv. Det ska bli grunden till ett franskt bondbröd som ska bakas i morgon. Hoppas, hoppas, hoppas det blir bra. Älskar att baka bröd. Doften, smaken, känslan av att ha bakat det själv. Mor min tipsade mig om ett program med danska brödbakerskan Camilla Plum som började i kväll. Ett mycket trevligt program. Nu var det inte hon som inspirerade mig, vi hade redan planerat det här brödet, men vad lätt det såg ut när hon blandade till, knådade och knådade och skjutsade in det i sin ugn i sitt fantastiska lantkök. Vi håller till godo med ett helt vanligt kök i en helt vanlig tvåa i en helt vanlig stad...och nog fasiken ska vi också lyckas. Frågan är bara om jag får lyckas själv eller om sambon har tillfrisknat till i morgon och kan stå till tjänst med knådning. Han har ju faktiskt jobbat på ett bageri i Frankrike en gång i tiden. Joserni, sambon har många strängar på sin lyra. ;-)